Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande om vuxenutbildningen i Sverige med några ord om den skolskjutning som den 4 februari skedde på Campus Risbergska i min hemkommun Örebro.

Campus Risbergska erbjuder vuxenutbildningar. Många går där för att skaffa en utbildning för att få större chans att få ett arbete, som de ser fram emot att gå till och som ger en försörjning. Det är helt enkelt en plats som ger nya möjligheter för den som är ung vuxen, den som nyligen har bosatt sig i Sverige eller den äldre som vill ställa om.

Skjutningen har dessvärre lämnat en kommun med elever, personal, anhöriga och invånare som känner sorg, rädsla och oro för framtiden. Skjutningen påverkade alla känslomässigt. Men vissa grupper i samhället påverkades allra mest. Väldigt många upplevde skjutningen som ett terrordåd, trots att polisen vägrar att rubricera det så, och många uppfattar att det fanns ett rasistiskt motiv. Varför valde gärningsmannen Rickard Andersson en plats där majoriteten av eleverna har en annan bakgrund än vit etnisk svensk? Och varför valde han att mörda människor på en plats där majoriteten av de mördade offren har en annan bakgrund än vit etnisk svensk?

Inte heller det ideologiska och politiska motivet har fastställts av polisen. De här människorna lämnas med dessa frågor, och de söker svar. Det tycker jag att de har rätt att få, fru talman.

Jag motsätter mig alla funkofobiska kopplingar som gjorts och görs därute mellan att ha en NPF-diagnos, som autism och ADHD, och att vara våldsbejakande. Strukturella faktorer, som socioekonomisk utsatthet, och ideologiska och politiska motiv är det som spelar roll. Det är där jag vill ta vid, fru talman. Det handlar om strukturella faktorer, såsom rätten till en bra utbildning och ett bra arbete.

I dag har Sverige en rekordhög arbetslöshet, den högsta på tio år och den tredje högsta inom EU. Dessutom görs rekordstora nedskärningar inom svensk skola, större än på uppemot 30 år. En växande andel av de arbetslösa tillhör alltså den grupp som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. För många människor innebär vuxenutbildningen alltså ännu en chans när tidigare skolformer har misslyckats.

Fru talman! Att få förutsättningar att lära sig svenska språket är en jämlikhetsfråga. Det ökar möjligheten att kunna delta i samhällslivets alla delar och utöva sina demokratiska rättigheter.

Att läsa svenska för invandrare, sfi, är en av de insatser som de flesta tar del av inom etableringsuppdraget. I dag saknas dock kunskap om hur den insatsen fungerar för personer med funktionsnedsättning. Det finns ingen statistik eller annan uppgift om hur många personer som går de olika sfi-utbildningarna som har en funktionsnedsättning.

I en rapport från projektet Funktionshinder i etableringen framkommer det att en hel del funktionsnedsättningar upptäcks först när personen har deltagit i undervisningen ett tag. Sfi-lärarna träffar deltagarna varje dag under flera veckor och har möjlighet att upptäcka funktionsnedsättningar som inte kommit fram i tidigare samtal. Men en stor andel av dem som arbetar med att utbilda vuxna har inte tillräcklig utbildning för att undervisa inom vuxenutbildningen. Bristen på kompetens när det gäller vuxenpedagogik påverkar resultaten särskilt mycket inom sfi.

Att ha rätt utbildad personal brukar i det övriga utbildningssystemet anses vara en förutsättning för att hålla en hög kvalitet på utbildningen. Men i dagsläget gäller det inte för vuxenutbildningen. Det skulle öka möjligheten för att undervisningen och studietiden kan anpassas efter varje elevs behov.

En särskild vuxenlärarutbildning vore alltså en bra möjlighet för dem som hellre vill jobba med att utbilda vuxna och skulle kunna bidra till att höja kvaliteten på vuxenutbildningen. Det kan möjliggöras genom en vuxenlärarutbildning eller genom inrättande av en kompletterande pedagogisk utbildning för vuxenlärare.

I en behovsinventering genomförd av SPSM i syfte att kartlägga behovet av läromedel för studerande med funktionsnedsättning inom sfi konstaterades att det finns ett stort behov av anpassade läromedel. När studien genomfördes arbetade många lärare med att själva anpassa materialet för att det ska fungera för eleverna.

Ett annat sätt att säkerställa att utbildningarna är tillgängliga för alla är att kommunen ställer krav på tillgänglighet i sin upphandling av utbildningsaktörer inom sfi. Men Vänsterpartiet anser att sfi, precis som hela utbildningsväsendet, ska drivas utan vinstsyfte över huvud taget.

Fru talman! Att införa rätt till sfi från dag ett, även för asylsökande, är också viktigt. Vänsterpartiet vill stärka rätten till kunskap även i svenskundervisning, för människor som av olika skäl har bosatt sig i Sverige – precis som när vi talar om rätten till kunskap inom andra utbildningsformer. Elevens förutsättningar och behov ska styra undervisningens inriktning och omfattning. Det behövs en tydligare individualisering och fler undervisningstimmar per vecka.

Självklart ska sfi kunna läsas i kombination med praktik, yrkesutbildning, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller förvärvsarbete. Men samtidigt måste själva sfi-utbildningen få utrymme. Den ska inte trängas undan i jakten på snabbare insatser mot arbete.

Fru talman! Ökad arbetsdelning och specialisering inom arbetslivet har lett till att gymnasieskolan inte kan tillgodose behoven av utbildad arbetskraft. Yrkesutbildning efter gymnasieskolan kommer alltså att ske i allt större utsträckning. Det finns också behov av flexibla utbildningsformer som kan möta tillfälliga eller lokala behov av utbildning.

Tanken är att yrkeshögskolans utbildningar ska finnas när och där det behövs. Det innebär att innehåll och inriktning på utbildningarna varierar och att nya utbildningar inom yrkeshögskolan startar och att gamla läggs ned allt eftersom behovet förändras. Yrkeshögskolan kan alltså spela en viktig roll för att människor, oavsett bakgrund, ska ges möjlighet att få utbildning och hitta arbete.

Storleken på utbildningarna gör att man på yrkeshögskolan inte har samma tillgång till stödfunktioner som man har på högskolor. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att alla studerande på offentligt finansierade utbildningar ska ha samma rätt till stöd, oavsett utbildningsform, för att klara sina studier.

Den som studerar på högskolan har tillgång till en studenthälsa. Det är reglerat i högskoleförordningen. För de studerande på högskolan är det en stor trygghet att det finns en studenthälsa nära till hands, med personal som har tystnadsplikt som man kan vända sig till. Men på yrkeshögskolan har man inte motsvarande rätt till hälsovård. Vänsterpartiet är kritiskt till att den som studerar på yrkeshögskolan inte har samma rätt till hälsofrämjande insatser som man har inom skolan och högskolan.

De tusentals eleverna på Campus Risbergska fick i början inga särskilda insatser för att kunna bearbeta skolskjutningen, eftersom elevhälsa inte ingår i vuxenutbildningen. Flera elever från Risbergska upplever att det har varit för krångligt att söka hjälp. De har inte ens känt till att kommunens psykosociala stöd har funnits och har i stället fått söka hjälp på egen hand. Så borde det egentligen inte vara.

Regeringen bör utreda möjligheten att göra ett tillägg i förordningen om yrkeshögskolan som ger studerande rätt till hälsovård. Jag yrkar därför bifall till reservation 12.