Fru talman! Patrick Reslow tog upp frågan om dimensionering här i talarstolen. Det är en bra fråga. Dimensionering är avgörande för att få de utbildningsplatser som finns, som vi betalar för tillsammans, inriktade mot saker som leder till att folk får jobb, precis som jag och Oliver Rosengren diskuterade tidigare. Det är jätteviktigt att utbildningar leder till jobb.

Näringslivet efterfrågar många fler yrkesplatser. Tanken med dimensioneringen och samordningen är att det ska bli fler platser inom yrkesprogrammen och färre inom de teoretiska programmen.

Nu är dock de fristående skolorna inte riktigt med i denna dimensionering. Emma Leijnse skrev häromdagen en artikel i Sydsvenskan, en tidning nära ledamoten, om just detta. Ann-Sofie Nord, som är antagningschef i Lund och alltså har väldigt bra koll på antagningen och samordningen där, citeras i artikeln. Man borde ju skapa fler yrkesprogramsplatser ute i kommunerna nu, men det gör man tyvärr inte. Varför gör man inte det? En orsak nämns i artikeln: ”Jag slår vad om”, säger Ann-Sofie Nord, ”att om Malmö och Lund minskade platserna på samhällsprogrammet, så hade någon annan tagit de eleverna – friskolor eller andra kommuner. Men det hade varit lika många elever som gick samhälle.”

Det indikerar ändå att det kan finnas lite förbättringspotential i själva lagstiftningen – till exempel, som vi lade fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, att de fristående skolorna skulle inkluderas i dimensioneringen för att undvika den här typen av problematik. SD var dock emot. Eller egentligen var ni för, men ni röstade emot för att det var vi som lade fram förslaget. Det är inte riktigt seriöst om man vill lösa samhällsproblem.

Därför vill jag gärna höra om Sverigedemokraterna kanske kan ändra sig och vara för att få till en dimensionering där även de fristående ingår.