Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall till reservation 7.

Mycket har sagts, så det kommer säkert att bli några upprepningar. Jag delar synen i mycket av det som Fredrik Malm och Oliver Rosengren har sagt här i talarstolen. Framför allt har vi en samsyn på vuxenutbildningen framöver.

Vuxenutbildning är en möjlighet för människor att få de kompetenser som krävs för att få ett arbete eller att studera vidare. I den allra bästa av världar kanske man skulle kunna tänka sig att man hade ett skolsystem som var lite mer flexibelt, som ställde högre krav på det egna ansvaret och som vägledde elever till rätt utbildning från början. Då skulle kanske behovet av vuxenutbildning vara betydligt mindre, åtminstone för dem som inte vill eller behöver sadla om till ett nytt yrke.

Men samtidigt ser inte verkligheten riktigt så rak ut att detta skulle fungera helt och hållet. Vi lever i en tid där vi har extremt snabba förändringar på arbetsmarknaden, där det ständigt krävs ny kompetens och där det också råder brist på kompetens. I det läget är det viktigt med ett vuxenutbildningssystem som är väl fungerande och som ger människor möjlighet att byta yrke.

Det ska ändå sägas att vi har sett förändringar, exempelvis när det gäller komvux. Komvux i dag jämfört med komvux för 25 år sedan är någonting helt annorlunda. För 25 år sedan var komvux främst riktat till de personer som behövde komplettera betyg eller läsa upp något ämne. I dag har vi sett att det är svårt för vissa studenter eller elever som vill göra detta eftersom de trängs ut i prioriteringslistan. Inte minst gäller det gymnasial komplettering.

Detta är såklart en dålig utveckling. Vi behöver se till att en elev som gör ett val på gymnasial nivå som sedan på grund av olika omständigheter inte leder till något jobb snabbt ska kunna anpassa sitt val och komplettera de betyg som han eller hon redan har.

Läget på arbetsmarknaden är bekymmersamt; det har vi pratat om. Någon här – jag tror att det var en ledamot från Socialdemokraterna – pratade om strukturell arbetslöshet. Vi var alla här med på ett seminarium för inte så länge sedan där det tydligt framkom att vi har en lång strukturell arbetslöshet i Sverige. Det innebär att man kan göra förändringar på marginalen, men i det långa loppet har vi haft en strukturell arbetslöshet väldigt länge. Det är bekymmersamt, och då måste man också tänka nytt och göra annorlunda.

Tittar vi på behovet ute på arbetsmarknaden i dag ser vi många branscher som uppger att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och rätt kompetens. Vi har ett omfattande behov av kompetent arbetskraft framöver. Om Sverige ska lyckas med att vara självförsörjande på arbetskraft så långt som möjligt, vilket vi sverigedemokrater tycker är viktigt, och inte vara beroende av utländsk arbetskraft är det viktigt att inte bara grund- och gymnasieskolan rustar eleverna för kommande arbetsliv. Det gäller att även vuxenutbildningen fungerar väl och riktas mot de behov Sverige har.

En förutsättning för att detta ska fungera är att vi har en bra matchning. Vuxenutbildningen måste utformas efter arbetsmarknadens och näringslivets behov snarare än efter den enskildes studieintresse eller något annat. Staten måste vara tydlig med att det är yrken som är viktiga för Sveriges konkurrenskraft som ska prioriteras. Utbildningar som möter näringslivets behov måste gå före utbildningar inom till exempel konst, kultur, filosofi eller dylikt. I kombination med en effektiv återvandringspolitik ger detta goda förutsättningar för att bekämpa arbetslösheten på lång sikt.

Inom gymnasieskolan pågår just nu ett arbete med att styra om utbildningsvalet från teoretiska program till yrkesförberedande program. Det handlar alltså om den dimensioneringsprocess som vi diskuterade här i kammaren för inte så länge sedan. Det är viktigt att detta landar rätt och att vi också vågar ta tag i problemet med att elever ibland väljer bort praktiska program och i stället söker teoretiska program trots att de inte är mogna för ett teoretiskt program. De kanske inte klarar av programmet, och framför allt leder det inte till ett jobb i förlängningen. Då hamnar eleven redan från början i bakvattnet.

Vuxenutbildningen måste också följa detta mönster. Därför är det ibland lite oroande när man i debatten har ett så starkt fokus på den offentliga sektorn och att det är arbetet inom den offentliga sektorn som står i centrum. Därmed inte sagt att vi inte har behov där, för det har vi verkligen. Men det behövs också arbetskraft inom den privata arbetsmarknadssektorn. Där finns även ett stort behov av ett kompetenslyft. Ett starkt näringsliv förutsätter som sagt anställda med rätt kompetens.

Fru talman! Svenska för invandrare, sfi, är det stora sorgebarnet inom komvux. Inte nog med att massinvandringen har föranlett att sfi-undervisningen har tagit en mycket stor del av resurserna till komvuxutbildningen. Resultaten och kraven på utbildningen har också varit – hur ska man uttrycka det – låga, milt sagt.

Ungefär hälften av dem som studerar på sfi avslutar en kurs med godkänt betyg. Ett år efter avslutade studier är det en ganska liten andel, cirka en tredjedel, som är etablerad på arbetsmarknaden. Det här är inte acceptabelt. Det är en i mångt och mycket slapp tillvaro som möter eleverna inom ramen för sfi. Det har i det närmaste varit helt kravlöst. Det finns inga som helst krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt i sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

Sverigedemokraterna och regeringen är nu överens om att sätta stopp för detta och se till att kraven på kursinnehåll, studieresultat, genomströmning och maximal studietid skärps. Det räcker alltså inte att gå på sfi; det ska också ställas krav på att klara av kurserna och att avsluta dem i rimlig tid. Att lära sig svenska är en grundläggande förutsättning för att bli en del av det svenska samhället och att bli anställbar.

Fru talman! Yrkeshögskolan spelar en viktig roll för vuxenutbildningen. En stor fördel med systemet är att det etableras på ställen där utbildningsutbudet annars är relativt litet. Det är bra. Det ger fler chansen att stärka sin kompetens och eventuellt byta karriär eller ta sig in på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolan håller en hög kvalitet, och utbildningarna utvecklas i nära samarbete med näringslivet, framför allt det lokala näringslivet.

Sverigedemokraterna och regeringen vill nu se ett gemensamt ansökningssystem i syfte att möjliggöra en effektiv administration och en bättre hantering av ansökningarna så att planeringen av utbildningen kan stärkas. I budgeten för 2025 gavs just ett sådant uppdrag till myndigheten.

Yrkeshögskolan har också fått stå modell för den pilotverksamhet som vi har pratat om. Den bedrivs inom ramen för nationell yrkesutbildning och syftar till att den studerande snabbt ska kunna komma i arbete inom bristyrken. Utbildningarna är riksrekryterande och svarar mot nationella kompetensbehov. De är korta och praktiskt inriktade, vilket har gjort dem eftertraktade. Det är vår inställning att pilotverksamheten ska utvärderas när den är avslutad för att sedan kanske byggas vidare på.

Fru talman! Möjligheterna att bredda sin kompetens och byta karriär är viktiga, men om vuxenutbildningssystemet verkligen ska ge effekt är det nödvändigt att ställa krav på både utbudet och dem som studerar så att det inte satsas skattepengar på utbildningar som inte ger resultat, alltså sådana som inte leder till anställning. Det är grunden för vår och regeringspartiernas politik på området.

(Applåder)