Fru talman! Jag tackar ledamoten Helmersson Olsson så mycket för frågan. Det är positivt, tycker jag, att Socialdemokraterna efter en lång tid vid regeringsmakten då man inte vidtog några åtgärder för att få upp nyttjandegraden för statsbidragen till yrkesvux nu ser detta problem. Därmed tror jag att förutsättningarna för att komma fram till en lösning har vuxit väsentligt.

Vi har sett det här problemet under lång tid. Det är klart att vissa systemfrågor spelar roll. Det kan till exempel spela roll, vilket framkommer i Yrkesvuxutredningen, att de tidsgränser som finns för en del av statsbidragen kan påverka, liksom att en del av statsbidragen är avsedda för dyrare utbildningar med stora krav på investeringar där man inte har möjlighet att sätta av pengarna. Det är klart att det kan skapa vissa begränsningar.

Men det är trots allt så att en väsentlig del av de resurser som inte används hade kunnat användas om det funnits personer som sökt utbildningarna. Trots det stora inneboende motstånd som jag vet finns hos Socialdemokraterna, fru talman, behöver man se att orsaken till ett problem inte alltid är att samhället har brustit. Ibland kan det också vara så att den enskilde måste vara beredd att anstränga sig mer. Det är trots allt så att Sveriges välstånd har byggts av en kombination av ett starkt samhälle och stora förväntningar på var och en av oss. Så är det också här. Vi måste se till att systemet fungerar, fru talman, men vi måste också se till att den enskilde gör sin plikt. Det gäller även på detta område.

Ledamoten ifrågasätter också förstärkningarna i vårbudgetarna. Det får man ändå säga skulle kunna vara ett delvis häpnadsväckande besked, eftersom Socialdemokraterna, får man anta, också är redo att göra särskilda förstärkningar när konjunkturen viker, för att ta ett exempel. Det är ju det som det här syftar till. Sedan är det olyckligt att nyttjandegraden är ännu lägre för de satsningarna. Men alternativet, att inte tillföra några utbildningsresurser alls, skulle på många sätt vara sämre.