Fru talman! Om det inte hade varit så att Caroline Helmersson Olsson fortsatte på temat i sitt anförande hade man kanske kunnat vara nöjd med den förklaringen, men hon fortsatte ju. Hon sa att det var 500 miljoner under det sista året med Socialdemokraterna, men det sista året med Socialdemokraterna var det ingen socialdemokratisk budget. Det var i stället en budget från M, L, C, KD och SD som låg till grund det året. Det stämmer alltså inte att Socialdemokraterna under sitt sista år satsade så mycket mer pengar än vad Tidöpartierna sedan gjorde. Det var ju inte Socialdemokraternas budget.

Den extra satsningen under pandemin gällde inte bara utbildningsområdet, utan det tillsköts pengar även på flera andra områden. Det skulle vara temporära pengar. Det var inte meningen att detta skulle läggas in permanent, och därmed justerade man det när pandemin försvann. Detta var ju en särskild situation i landet, vilket vi mycket väl minns. Det fanns ett stort behov av att göra någonting.

Det är helt klart så att Socialdemokraterna tycker om att bygga ut utbildning. Caroline Helmersson Olsson sa i sitt anförande att det viktigaste av allt är att bygga på. Här skiljer sig Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna och från regeringspartierna. För vår del är det absolut viktigaste att folk kommer ut i arbete – inte att vi bygger ut utbildningar och tillsätter nya platser och att folk fastnar i systemet. Det är det som har varit problemet med Socialdemokraternas utbildningspolitik under lång tid. Det är också detta vi nu försöker att göra någonting åt.

Vi har en stor vision för skolan. Det är en helhetssyn som Caroline Helmersson Olsson inte riktigt förstod. Det handlar om jobb, inte om förvaring.