Fru talman! Nej, vi ska inte generalisera. Men om man tittar på situationen i landet och på boendekostnader och annat är det en tämligen logisk slutsats att en person som kommer till Sverige, får avslag på asylansökan och sedan får stanna i Sverige kanske inte köper en bostadsrätt i ett välbärgat område några stenkast från det här huset. Man hamnar i de områden där man på olika sätt kan hitta någonstans att bo.

Jag tänker på det inflöde till Sverige som vi skulle få om den här politiken skulle genomföras. I praktiken skulle det vara näst intill omöjligt att utvisa en person. Om man går under jorden kommer man automatiskt att få stanna. Om man får avslag och tillhör en viss grupp får man en amnesti. Om man får avslag och sedan hittar ett jobb på ett bygge till mycket låg lön får man stanna, för då spårbyter man, och så vidare.

Fru talman! Möjligen inte de jure, men de facto skulle Sverige då införa en migrationspolitik som innebär att vi inte längre har en reglerad invandring. Det betyder att ett ja är ett ja och att ett nej förr eller senare också blir ett ja. Det blir ett ja för alla, men vissa får möjligen vänta lite längre.

Då kommer frågan: Finns det en folklig förankring när det gäller detta? Finns det en acceptans i de områden i Sverige där vi i dag ser ett ganska hårt klassamhälle, rätt stora utmaningar och rätt stora problem?

Vi har i Sverige haft 370 mord inom den organiserade brottsligheten sedan den 1 januari 2018, enbart med skjutvapen. I år har 25 personer mördats i Sverige. Vi ser en skenande kriminalitet som även äter sig in i den offentligfinansierade samhällskroppen.

Vi har enorma utmaningar när det gäller att bryta segregationen, och i det läget är Miljöpartiets svar att Sverige i stort sett ska lämna den reglerade invandringen. Jag tror att det skulle få mycket stora negativa konsekvenser för Sverige.