Fru talman! Jag får väl också tacka ministern för svaret på interpellationen och Mats för att ha väckt den. Den har ju onekligen dragit till sig flera talare som tycker att detta är en angelägen fråga.

Jag vill börja med att kommentera detta med armlängds avstånd. Jag inledde med att prata om den fria och frivilliga folkbildningen. Armlängds avstånd till studieförbunden är en självklarhet. Annars blir den ju varken fri eller frivillig. Det finns inga tveksamheter på den punkten.

Trots detta är det som sker beklagligt. Det kan låta som att neddragningen är väldigt lite pengar i en statsbudget, men för det lokala studieförbundet och dess avdelningar och lokaler spelar det roll. Och de som drabbas är ändå de unga som har kommit dit.

Jag tycker att vi ska vara väldigt glada över att vi har studieförbund som också engagerar äldre personer som fortsätter att utbilda sig på olika sätt och tillsammans med andra.

Ministern svarar väldigt bra på slutet. Jag har inget emot att man koncentrerar sig på läsning och prioriterar att vi ska lära oss att läsa på ett bra sätt. I sitt svar lyfter ministern också exempelvis Kungliga Musikhögskolan när det gäller musiken. Men jag vill ändå fråga hur ministern ska lösa detta. Har man några intentioner över huvud taget att se på vad som händer i landet, om vi tar ett hela-landet-perspektiv på detta? Det är de mindre orterna och landsbygden som kommer att drabbas.