Fru talman! Jag har full förståelse för att justeringen av anslag – regeringen fortsätter att för statlig del ge ett ansenligt anslag varje år – kräver omprioriteringar och fokusering inom studieförbunden.
Den stegvisa neddragning som har meddelats innebär att studieförbunden får förutsättningar att anpassa, fokusera och prioritera sin verksamhet. Men det kommer även efter detta att finnas ett stort statligt anslag som tillsammans med annan samfinansiering gör det möjligt att bedriva mycket av den bildningsverksamhet, till exempel med fokus på kultur, som är så avgörande.
Jag tycker också att man måste komma ihåg att bredda det hela ur perspektivet att bildning inte bara sker i studieförbunden. Bildning sker till exempel i skolan och genom att det finns bibliotek. Att unga människor läser är extremt viktigt för att de sedan ska kunna komma vidare och kanske delta i en verksamhet som studieförbunden anordnar. Här gör regeringen stora satsningar för bildningen.
Sverige bärs upp av hundratusentals föreningar. Det är föreningar som människor samlas i för att tillsammans bedriva en verksamhet som utgör en ryggrad i vårt samhälle och i vår demokrati där staten kan göra sitt och individen kan göra sitt. Men i föreningar gör vi också saker tillsammans som är meningsfulla, oavsett om vi arbetar med Röda Korset eller i en fotbollsförening eller om vi deltar i en popcornkurs – inte för att jag vill förvandla den här debatten till någon Minecraftföreställning på en svensk biograf där popcornen flyger fram och tillbaka i salongen. Jag vet inte om ni har sett den filmen.
Regeringen tycker att det är viktigt att unga människor inte bara sköter sig och klarar skolan. Det är en tuff tid. Vi vill också att unga människor ska ha en meningsfull fritid för att kunna finna sig själva och få svar på vem man är, vart man är på väg eller var man vill vara. Då är det viktigt att man gör saker tillsammans.
Det är därför regeringen kommer med det så kallade fritidskortet, som inte bara är inriktat på idrottsföreningar utan som också är fullt möjligt att använda för kulturverksamhet. Så kan vi ge unga människor, oavsett hur familjens ekonomi ser ut, förutsättningar att med egen makt och genom eget val aktivera sig i till exempel kultur, musik eller litteratur i exempelvis studieförbund som erbjuder dessa aktiviteter.
De här resurserna är viktiga som en förstärkning för individen. Det handlar om att ge unga människor en god chans till framtiden, till egenmakt och till att kunna förverkliga både små och stora drömmar. Men framför allt handlar det om att kunna göra saker tillsammans med andra. Det är det som är så viktigt när man bygger och skapar förutsättningar för ett starkt samhälle.
Som tidigare har sagts är det viktigt för regeringen att vi inte talar om exakt vad studieförbunden ska göra. Men de måste prioritera och använda de resurser de får från stat, från region, från kommuner och från andra finansiärer och tillsammans med de förutsättningar som till exempel fritidskortet ger skapa en god verksamhet som ligger i folkbildningens anda.
(Applåder)