Fru ålderspresident! Inledningsvis vill jag tacka interpellanterna för engagemanget i den här frågan, som är otroligt viktig. Det är andra gången på kort tid som jag är här i kammaren för att debattera samma ämne. Det är tydligt att detta är en fråga som berör många. Det är jag glad för, och vi måste verkligen se till att fortsätta att hålla dessa frågor högt på dagordningen.

Sverige betraktas ofta som föregångare i frågor om mänskliga rättigheter och har en viktig roll att spela på den internationella arenan. Vi måste inte bara arbeta för fortsatt förbättring av situationen för hbtqi-personer i vårt eget land utan också stödja och inspirera andra länder att följa efter.

Det är helt uppenbart när man ser på utvecklingen i Ungern men också runt om i världen att vi aldrig kan ta vinster och segrar på det här området för givna, utan de måste vinnas om och om igen. Situationen för hbtqi-personer i Ungern väcker med rätta mycket starka känslor runt om i Europa, och med den nya lagstiftningen försämras situationen ytterligare.

Att på detta sätt inskränka såväl hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som mötes- och yttrandefriheten är förstås mycket allvarligt oavsett var i världen det sker, men i EU har vi högt ställda krav på medlemsländerna som de förväntas leva upp till. Det handlar om mänskliga rättigheter som garanteras i bland annat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i Europakonventionen. Ungern, liksom alla EU:s medlemsstater, är skyldigt att garantera dessa rättigheter.

Sverige har, både genom diplomatiska kanaler och i offentliga uttalanden, inklusive i Europarådet, sällat sig till de gemensamma uttalanden där Ungern kritiseras för beslutet att i praktiken förbjuda pride. Jag och flera regeringskollegor har också offentligt uttryckt vår oro över situationen.

Sverige har en mycket tydlig hållning, och jag är glad över att det finns en bred uppslutning bakom den. Vi är starka i vårt stöd för mänskliga rättigheter, oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, och detta kommer vi att fortsätta med.

Apropå Daniel Vencu Velasquez Castros fråga fokuserade jag i svaret på vad vi gör för att stoppa den utveckling vi ser i Ungern, och därmed, som jag uppfattar det, stöttar vi också hbtqi-rörelsen i Ungern, bland annat genom att intervenera i det mål som jag nämnde. Men det är klart att vi också har ett mycket stort internationellt engagemang i dessa frågor.

Jag har under flera olika resor träffat personer som på olika sätt får stöd för att driva hbtqi-personers rättigheter, ofta genom mindre organisationer i respektive land. Detta är något som jag tycker är fortsatt oerhört prioriterat, men det är framför allt min kollega, handels- och biståndsministern, som ansvarar för det.

Det kom också en fråga om huruvida det sker en analys av hur vi ska kunna kompensera för det bortfall som sker nu när USA mycket drastiskt lägger om sitt stöd genom USAID. Det sker en sådan analys. Det är klart att det inte är möjligt för Sverige att täcka upp, men vi kommer att försöka samordna och göra vårt allra bästa.

Vi är oroliga på det här området, och vi är också oroliga när det gäller exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa. Vi kommer att återkomma med mer besked i frågan.