Fru ålderspresident och utrikesministern! Vi hade möjlighet att debattera den här frågan alldeles nyligen. I det läge som vi befinner oss i när det gäller just hbtqi-rättigheter tror jag att det är viktigt att vi återkommer till just den här frågan. Det är nämligen saker vi inte längre kan ta för givna.

I fråga om Ungern vet vi att Viktor Orbán och hans parti Fidesz har haft en uttalad strategi för att begränsa just hbtqi-personers möjligheter att delta i det som finns kvar av demokratin i Ungern. EU har inlett överträdelseförfaranden, som Maria Malmer Stenergard själv lyfte upp, kopplat till förbudet av skildringar av homosexualitet och har frusit 20 miljarder euro till landet i EU-bidrag. Dessutom har bland annat Sverige reagerat kraftfullt. Men Ungern fortsätter med sin hbtqi-fientliga agenda, trots de starka reaktionerna.

Sverige har varit ett av de länder som har markerat mest kraftfullt. Det är bra. Vi behöver fortsätta, och jag tror att vi behöver bli ännu skarpare i vår kritik mot dem som kränker hbtqi-personers demokratiska handlingsutrymme och mänskliga rättigheter. Det är nämligen det som sker just nu, världen över. Högerextrema regeringar och populister sprider medvetna lögner om hbtqi-personer i syfte att begränsa deras demokratiska handlingsutrymme.

Det är en uppenbar lögn att hbtqi-personer skulle kräva fler eller mer rättigheter än alla andra; så är det ju inte. De kräver sina mänskliga rättigheter – sådana som många andra har utan bli motsagda. Den lag som nu träder i kraft i Ungern är kanske det tydligaste exemplet på detta. Att demonstrera för rätten att älska den man vill och vara den man är ska förbjudas. Med precision begränsas just hbtqi-personers demokratiska handlingsutrymme. Om de säger emot ber de om för mycket.

Det är en otäck och oacceptabel utveckling vi ser i land efter land, framför allt i Europeiska unionen. Därför behöver Sveriges internationella röst vara starkare än på mycket länge. Det oroar mig, fru ålderspresident, att Sverige sedan den här regeringen tillträdde har haft en ryckighet i sitt stöd till hbtqi-organisationer världen över. Regeringen har minskat andelen demokrati- och stödprogram i ett läge där Sveriges engagemang skulle behöva utökas. Det var därför jag i min interpellation frågade på vilket sätt regeringen tänker stötta hbtqi-organisationer i landet. Jag fick inte svar på den frågan. Jag ställde samma fråga i min förra interpellation men fick inte något svar då heller.

Fördömanden av och markeringar mot Ungerns agerande är såklart viktiga, men om stödet inte resurssätts finns det faktiskt inte mycket hbtqi-personer i Ungern kan göra mer än att tacka och buga. Om man ska prioritera hbtqi-personer behövs det ett långsiktigt stöd som också är förutsägbart. Jag skulle därför vilja veta om utrikesministern är beredd att ta initiativ för att se till att hbtqi-organisationer i Sverige får utökade möjligheter att ha samarbeten med ungerska hbtqi-organisationer. I ljuset av det läge vi befinner oss i internationellt skulle jag också vilja veta om regeringen är beredd att arbeta fram en hbtqi-strategi för utrikespolitiken. Vi ser ju att allt fler länder i och utanför Europa – både allierade och icke allierade – intar en hbtqi-fientlig hållning.

(Applåder)