Fru ålderspresident! Jag är glad att vi i alla fall fick ett halvt svar på en fråga. Ju osäkrare ekonomin blir och ju tuffare det blir, desto fler skattesänkningar kommer vi att se. Det var ungefär det besked Anna Tenje kunde ge.

Vi hörde också ledamoten Högström tala tidigare om bidragslinjen och att vänstern står för den. Men ni har ett fint sätt att smycka era förslag på. Ett höjt rotavdrag är egentligen bara ett bidrag. Men ni kallar det avdrag, så att det ser bättre ut för de egna väljarna.

Vi socialdemokrater har en enkel utgångspunkt. Det är att politik handlar om människor och om verkligheten bakom de siffror vi står här och talar om. Det handlar om barnet som har ångest över skolutflykten, om familjen som flyttar så ofta att barnen inte hinner rota sig och om alla dem som kämpar varje månad, inte för att bli rika utan bara för att få livet att gå ihop.

När regeringen väljer att sänka bostadsbidraget här och nu, i en tid med ökande kostnader, är det en tydlig signal: Ni får klara er själva. Men vi socialdemokrater står för något annat. Vi tror på ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där barn inte straffas för sina föräldrars ekonomi, där det offentliga finns där när livet krisar och där trygghet inte är ett privilegium utan en självklarhet och en rättighet.

Ett samhälles styrka mäts inte i hur vi behandlar de starka utan i hur vi tar hand om de svaga. Det är där politiken prövas. Det är där medmänskligheten syns. Den saknar jag i det vi har hört från högersidan i den här debatten.

Jag vill avsluta med en vädjan, inte bara till ministern utan även till de övriga meddebatterande i kammaren: Lyft blicken från de här tabellerna! Se människorna! Se barnen! Och ställ er frågan: Är det rimligt att det är deras stöd vi skär ned på just nu?

(Applåder)