Fru ålderspresident! Det går en tydlig skiljelinje i svensk politik, i synnerhet när det gäller ekonomi. Detta är frågor som upprepas i flera debatter, där vi tydligt ser en distans mellan höger och vänster. Jag tror att det är bra för väljarna där ute att bli medvetna om detta.

Statsrådet talade alldeles nyss om osäkerheten i världsläget. Jag delar den bilden. Vi går mot alltmer osäkra tider. Det gör det ännu konstigare att man gör den här prioriteringen i detta läge, här och nu, när regeringen har möjlighet att skjuta lite på beslutet.

Regeringen är väldigt tydlig med att detta är en tillfällig reform, det vill säga att höjningen av bostadsbidraget har varit tillfällig. Det är mycket riktigt, men regeringen äger frågan och bestämmer själv när den ska fasas ut. Det är just det vi ställer oss så frågande till. Varför i detta läge, när statsrådet själv menar att vi går mot allt osäkrare tider och när ekonomin faktiskt inte alls vänder på det sätt som man så många gånger har pratat om i de här talarstolarna?

Det är för mig obegripligt att man kan säga att tiderna vänder och framtidsutsikterna ljusnar när Kronofogden så sent som i dag talade om för svenska folket att allt fler sätts i skuld för att man inte klarar av att betala för den mat man köpt. Mat hör ju till de basala kostnaderna, så det är inte så att det ligger långt ned i prioordningen för svenska hushåll att betala för sin mat. När de inte kan göra det borde klockorna ringa hos den här regeringen. Jag är väldigt förvånad över att de inte gör det.

I den budget som just nu råder valde regeringen att sänka skatter för i princip halva pengapåsen – 30 miljarder, lite drygt. Mest lade man på skattesänkningar. Vi föreslog höjt barnbidrag och ett fortsatt höjt bostadsbidrag. Regeringen valde att fokusera på de allra rikaste.

Nu har vi fått se vårändringsbudgeten. Där hade man som sagt läge igen. Vad valde man att prioritera då? Jo, att göra badrumsrenoveringen lite billigare. Jag undrar verkligen om det är viktigare att hjälpa villaägare att renovera badrummen än att hjälpa barnfamiljer att betala hyran. Här är det så himla tydligt att den här regeringen inte förmår se eller inte vill se vilken situation det är som råder där ute.

I dag har vi socialdemokrater presenterat förslag som lovlunch – att barn ska kunna komma till skolan under lov och sommarlov och äta sig mätta. Vi hade önskat att det inte behövdes, men där är landet just nu.

I dag har vi också föreslagit ett tillfälligt höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar.

Fru ålderspresident! Jag ställer frågan till statsrådet en gång till. Hur fattig måste man bli som ensamstående innan regeringen överväger att ändra sin ståndpunkt i dessa frågor? Hur långt behöver det gå? Vad behöver hända innan regeringen omprövar beslutet att ta bort den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?

(Applåder)