Fru ålderspresident! Vi ser organisationer och föreningar som larmar sedan flera år. De står på Mynttorget. Vi läser rubrik efter rubrik som signalerar hur allvarligt läget är för väldigt många barnfamiljer. Ska vi tolka det som att regeringen satsar mycket på dem och att de känner att de överlever och klarar av det här? Är det så regeringen och högerpartierna ser på verkligheten? Jag tror inte det, med tanke på den verklighet som faktiskt utspelar sig.

Det är inte första gången vi står här i kammaren och påtalar just detta problem. Det har vi gjort ett flertal gånger. Det finns rapporter från till exempel Majblomman, Hyresgästföreningen och Makalösa Föräldrar. Vi kan göra den listan jättelång. Rapporterna är många. Det var likadant förra året och året innan dess. Nu får vi ännu fler. Allt fler familjer drabbas, men regeringen väljer att ta bort tilläggsbidraget och säger att det inte behövs längre. Det tycker jag är anmärkningsvärt, för det går inte ihop med verkligheten. Det är ganska verklighetsfrånvänt.

Statsrådet svarade att hon ska följa den här frågan och vidta åtgärder om det behövs. Jag undrar om regeringen har lyssnat till någon av organisationerna eller läst någon enda rapport eller rubrik om hur det är ställt med svensk ekonomi och svensk hushållsekonomi. Barnbidraget urholkas, till exempel, när det kanske borde ha höjts. Regeringen borde ha tagit något av det här i beaktande; det har de inte gjort. De väljer att slå undan benen ännu hårdare.

Det kommer fler rapporter i höst när bidraget är helt borta om dem som behöver det som mest. Det är människor som inte har några marginaler. Vi har lyssnat på många modiga, ensamstående mammor som berättat att de sålt det de äger på Blocket, inte äter näringsriktig mat, inte betalar för några fritidsaktiviteter och ändå går back tusenlappar. Men regeringen väljer att ta bort det träffsäkra bidrag som ska hjälpa till när det är ekonomiskt tufft. Det har faktiskt den här regeringen också tyckt att det skulle göra, för bidraget fanns ju med i deras första och andra budget – men inte nu. Nu behövs det inte, anser de.

Vad krävs för att regeringen ska ändra sig? Hur fattiga ska svenska barnfamiljer bli? Jag pratar om dem, för det är de vittnesmål vi har. Det här är mammor som arbetar. Det här är undersköterskor. Det här är vårdbiträden. Dessutom har man många gånger räknat på dem som faktiskt är heltidsarbetande men ändå inte får det att gå ihop.

Jag undrar vad som krävs för att regeringen ska återinföra bidraget och stötta dem som riskerar att bli ännu fattigare så att de ska få ekonomin att gå ihop och kunna betala hyran? Hur mycket fattigare ska ensamstående mammor behöva bli i det här landet innan regeringen väljer att titta, lyssna och agera?

(Applåder)