Fru ålderspresident! Tack till statsrådet för svaret! Jag hoppas att statsrådet har haft en fin påsk och kanske haft möjlighet att åka hem till Småland och köpa påskägg, äta godis och ägna sig åt sådant som man gör under påsken.

De där påskäggen har ju blivit väsentligt mindre för många barnfamiljer. Det har man kunnat bevittna bara genom att gå ut och handla. Jag har ärligt talat svårt att förstå att regeringen i det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i väljer att sänka bostadsbidraget – dock inte för att människor har fått det bättre och att stödet därför inte behövs. I en tid när familjer vänder på varje krona, i en tid när barn växer upp i hem där ekonomin inte räcker till det allra nödvändigaste väljer man att dela ut detta hårda slag mot många barnfamiljer.

Låt mig citera ministern: ”På grund av USA:s införande av handelstullar befinner sig den globala ekonomin i en stor osäkerhet. Regeringen följer frågan noga. Vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs. Sverige har starka statsfinanser.”

Så sa statsrådet alldeles nyss. Jag är osäker på om statsrådet ens tror på det själv. Den ekonomiska situationen för landets barnfamiljer var svår långt innan dessa tullar kom. Det beror inte bara på Trump. Det beror också på Kristersson och även på Åkesson. Det beror faktiskt också på Tenje.

Låt mig förklara varför. Vi lever i en tid när matpriserna fortsätter att öka. I tidningen i dag kan man läsa att Kronofogden larmar om att fler försätts i skuld eftersom de inte kan betala sina matkostnader. Arbetslösheten fortsätter att stiga, och den arbetslinje som regeringen många gånger säger sig företräda visar sig därför faktiskt vara en bidragslinje. Fler sätts nämligen på bidrag.

Elkostnaderna har varit höga, särskilt i södra Sverige. Då har regeringen två gånger höjt skatten på el. I sommar höjer man högkostnadsskyddet och gör därmed mediciner dyrare, särskilt för de grupper som har svårast att betala för sig.

Vi har sett de största hyresökningarna på tio år för dem som bor i hyresrätter.

Barnbidraget har lämnats orört trots att nivåerna är de lägsta på 50 år. Det var alltså 50 år sedan sist man fick så lite för barnbidraget. Inte konstigt då att vi läser om barn som går till skolan med kurrande magar och överäter för att de inte alltid kan äta sig mätta hemma.

Listan hade kunnat göras längre. Men det är i denna verklighet som ni nu också sänker bostadsbidraget – som går till de hushåll som har sämst ekonomi, oftast arbetande ensamstående mammor – med nästan 700 kronor i månaden, Anna Tenje. Det är med precision som ni slår undan benen på vanligt folk i vårt land.

Regeringen satsar i stället hårt på att höja rotavdraget. Det är ett avdrag på skatten som kan göras vid renovering av kök, exempelvis. Men man kan ju undra hur många av dem som tar emot bostadsbidrag som går i renoveringstankar. Jag kan svara på den frågan; jag tror inte att det är någon alls. Ändå är det rotavdraget, bland annat, som ministern hänvisar till i sitt svar.

Jag har en konkret fråga till ministern. Vi fick nyss höra att ni följer ekonomin och den här frågan noga. Hur mycket värre måste situationen bli innan ni agerar?

(Applåder)