Fru ålderspresident! När jag lämnade in min interpellation hade jag ändå ett visst hopp inför den här debatten. När debatten sedan blev framskjuten tänkte jag att det kanske fanns en viss chans att regeringen skulle presentera en ändrad plan kring bostadsbidraget och tillägget till det, som vi debatterar här i dag.

Det är nämligen helt uppenbart att den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, framför allt de med lägre inkomster, just nu är extremt allvarlig. Det borde regeringen såväl som Anna Tenje ha läst, sett och hört. De har likaväl som vi i oppositionen träffat Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen när de presenterade årets undersökning, som visar att ekonomin för ensamstående föräldrar har förvärrats under det senaste året. Det är fler som inte har råd att äta sig mätta, som inte har råd med fritidsaktiviteter till barnen och som inte har råd med de mest basala sakerna till sig själva och barnen.

Vi har fått statistik på hur vräkningarna ökar, och vi ser hur matpriserna återigen rusar uppåt. Ändå går regeringen nu vidare med att helt fasa ut det höjda bostadsbidraget. För en genomsnittlig förälder med bostadsbidrag innebär det 750 kronor mindre i plånboken varje månad efter juni månad.

Fru ålderspresident! I sitt svar hänvisar Anna Tenje till att regeringen fokuserar på att stimulera ekonomin samt att man har sänkt skatten för dem som arbetar. Jag vill föra till protokollet att en undersköterska som tjänar 29 000 kronor i månaden alltså har fått 2 000 kronor i sänkt skatt på ett helt år med regeringens politik – 167 kronor i månaden. Den som har en månadslön på 150 000 kronor – vi kan kalla honom Jimmie Åkesson – har fått en skattesänkning på 40 000 kronor på ett år, alltså över 3 000 kronor per månad.

Att säga att skattesänkningar tillfaller alla som arbetar är i sig inte en lögn. Men det är en lögn att hävda att de framför allt tillfaller dem med låga inkomster och medelinkomster. Det är inte sant.

Det undandragna bostadsbidraget, som alltså ger 750 kronor mindre i plånboken, motsvaras inte på något sätt av de skattesänkningar för normalinkomsttagare som regeringen har genomfört. Dessutom äts den här lilla skattesänkningen snabbt upp nu när vi ser hur priserna skenar. Det räcker nästan med att titta på ett kaffepaket så är den där hundralappen är borta.

För ett par veckor sedan bjöd Sveriges Makalösa Föräldrar, föreningen för ensamstående föräldrar, på grötlunch här utanför riksdagen. De ville tala med oss om sin ekonomiska situation och framföra hur viktigt bostadsbidraget är för deras ekonomi. Där träffade jag Caroline, som ofta själv går hungrig för att ha råd med mat till sina barn. Jag hade önskat att någon från regeringspartierna var där och träffade dessa föräldrar, men de uteblev enligt de föräldrar som jag träffade.

Kanske är det så att regeringspartierna kör efter devisen ”Har man ingenting snällt att säga är det bättre att vara tyst”. För vem vill säga till en människa som knappt har råd med mat att jag prioriterar hellre höjda skatteavdrag till den som ska renovera köket än ser till att ni fortfarande kan sätta mat på bordet? Det är ju sanningen när det gäller hur den här regeringen nu väljer att prioritera.

Jag kanske är korkad, men jag förstår faktiskt inte hur höjt rotavdrag eller sänkt skatt för de allra rikaste ska mätta någons mage. Snart kommer också sommarlovet, vilket innebär att man måste servera fler mål mat om dagen. Redan i dag har man inte råd att mätta sig själv. Hur ska man då klara av att förlora ytterligare 750 kronor?

Fru ålderspresident! Anser Anna Tenje fortfarande att det är rätt läge att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget?

(Applåder)