Fru ålderspresident! Som jag nämnde i mitt tidigare anförande har vi sett denna rörelse under lång tid. Den har gått för långt – det menar man på många platser runt om i världen. Vi ser det på olika sätt. I förra veckan slog högsta domstolen i Storbritannien fast att jämställdhetslagens definition av ”kvinna” ska baseras på biologiskt kön. Det är en viktig milstolpe i det arbete som nu pågår. Det sker efter att kvinnorörelsen i Storbritannien har utkämpat en lång politisk kamp för rättvisa och biologisk vetenskap.

Man behöver naturligtvis klargöra tydliga sanningar. Det konstiga i det man brukar kalla den postmoderna ideologin är att en objektiv sanning egentligen inte finns, utan allting är baserat på känslor.

Ministern skriver i sitt svar: ”Frågan om könstillhörighet och biologiskt kön i relation till tävlingsidrott är komplex, och dess relevans varierar mellan olika idrotter.” Men precis som vi hörde tidigare skulle politiken träda in om det skulle bli enorma orättvisor och människor skulle fara illa på olika platser. Det är vårt arbete som politiker – kanske för att opinionen säger det, kanske för att medborgarna gör sin röst hörd. Men jag menar att det är bättre att vi politiker föregriper detta än att vi blir förbigångna.

Att relevansen varierar mellan olika idrotter är självklart. Men hur kan det vara komplext att biologiska män tillåts tävla mot biologiska kvinnor i idrott på elitnivå? Jag förstår inte hur det är komplext. Jag skulle önska att ministern kunde förtydliga det.