Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret och för inlägget i debatten!

Sverigedemokraterna lade i oktober förra året fram ett yrkande, alltså ett förslag för riksdagen att ta ställning till, om att ”män som identifierar sig som kvinnor inte ska få dra fördel av sin biologiska kroppsbyggnad i tävlingar mot biologiska kvinnor” och att ”tillträdet till könsspecifika anläggningar bör regleras för att skydda integriteten för alla individer”. Detta förslag röstade vi sedan om i kammaren så sent som den 12 mars i år, alltså bara för ungefär en månad sedan. Alla andra partier i riksdagen, inklusive regeringspartierna och det parti som statsrådet själv företräder, sa nej till vårt förslag. Man vill alltså inte hindra biologiska män från att delta i kvinnoidrotten, och man vill inte begränsa tillträdet till områden avsedda för kvinnor till endast kvinnor. Detta gör man med hänvisning till att det är någonting som idrottsrörelsen får hantera själv.

Men som vi har hört i tidigare inlägg har de som markerat och sagt att detta inte är rättvist eller förenligt med de övergripande jämställdhetspolitiska målen i Sverige – alltså att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, möjligheter och förutsättningar – fått höra att de är transfober, rasister eller andra skällsord. Här måste regeringen sätta ned foten och ge det stöd som behövs. Regeringen måste våga markera att det självklart är okej att kvinnor ska få tävla på samma villkor som män och att det ska vara samma oavsett kön.

Regeringen måste sätta ned foten, för vi ser att idrottsrörelsen inte klarar detta, för så fort någon har sagt någonting om detta får den personen utstå ganska mycket hat, hot och press.

Jag undrar helt enkelt: Hur är det förenligt med regeringens jämställdhetspolitiska mål att inte stå upp för de kvinnor som skriker efter hjälp?