Fru ålderspresident! Jag har redogjort för de allmänna utgångspunkterna här. Det gjorde jag inte bara i största allmänhet, för att man inte vågar säga något annat, utan det gjorde jag därför att det är detta som vägleder oss i arbetet gentemot Riksidrottsförbundet, som är fritt och självständigt i Sverige. Det är de som utformar tävlingsregelverken. Om man vill ha det på ett annat sätt kan man förstås driva det.

Jag ser att det i grunden handlar om en kompetensfråga. Vi har 72 specialidrottsförbund, som naturligtvis är de som är bäst lämpade att bestämma vilka tävlingsbestämmelser som i detalj ska gälla för de olika sakerna, eftersom det också skiftar mellan idrotter vad som är relevant och inte.

Som jag sa är det viktigt att reglerna upplevs som rättvisa av alla som deltar och att kvinnor och män kan delta på lika villkor. Vi välkomnar också att idrottsrörelsen både nationellt och internationellt uppmärksammar dessa frågor och arbetar aktivt med att utveckla tydliga regelverk och tävlingsformer som gör att de upplevs som rättvisa och möjliggör lika deltagande för kvinnor och män. Det är ganska rimliga utgångspunkter, tycker jag.

Därutöver är det rimligt att idrottsförbunden själva utformar sina tävlingsregelverk. Om politiker ska göra detta i detalj tror jag att risken är att det blir ett sämre regelverk, helt enkelt. Det handlar om hur man ser på idrottens självständighet och idrottens självständiga möjlighet till organisering.