Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Den ursprungliga rubriken på min interpellation till utbildningsministern var ”Replokalskrisen”. Jag tycker dock att man ska vara lite försiktig med ordet kris. Jag vet inte heller om det är just en kris för replokalerna som Johan Pehrson och hans regering har ställt till med. Men illa är det. ”Replokalskrisen” är rubriken på det upprop i filmat format som en stor del av den svenska musikeliten tillsammans med ett antal unga ännu oetablerade musiker riktar mot regeringens nedskärningar i stödet till studieförbunden.

60 000 svenskar spelar i band och använder studieförbundens replokaler. Nu räknar studieförbunden själva med att en tredjedel, 20 000 personer, mestadels unga, kommer att bli av med sin replokal. Parallellt med detta görs neddragningar av det statliga stödet till kulturskolan, och stödet till folkhögskolorna urholkas genom uteblivna uppräkningar.

Det är inte bara själva fundamentet till det svenska musikundret som hotas. Med regeringens samlade politik på kulturområdet och för civilsamhället håller hela det kitt som håller ihop samhället på att rämna. Mötesplatser försvinner, och civilsamhället krymper.

Det här sker i en tid då den liberala demokratin backar kraftigt och fort världen över. Det sker i alla världsdelar. I USA rämnar demokratin i realtid framför våra ögon just nu. I Europa ser vi hur högerpopulismen har spridit sig. Också i Sverige monteras demokratiska institutioner ned. Det tidigare liberala partiet samarbetar med ett högerpopulistiskt parti i regeringsposition.

Vi har behov av mer kultur och mer bildning. Studieförbunden är en av de mest kraftfulla demokratiska infrastrukturer vi har i Sverige och de skandinaviska länderna. I studieförbunden sänks trösklarna till kunskap och delaktighet. De når ut i hela landet, även till glesbygden och de små orterna. Men det är också just där, i glesbygd och på mindre orter, som regeringens nedskärningar drabbar som allra hårdast. De lämnar människor, unga och gamla, i sticket, utan lokaler och utan kultur, och demokratin backar.

Vidare, fru talman, har vi krig i vår närhet. Jag hade förmånen att få träffa den ukrainske konstnären Hamlet Zinkivskyj här i riksdagen för ett par månader sedan. Han har fått i uppdrag av sina militära befäl att fortsätta sitt konstnärliga arbete i stället för att bidra med vapen i det ukrainska försvaret. Många andra av mina kontakter med Ukraina bekräftar bilden av hur oerhört viktigt det levande kulturlivet är för Ukraina just nu – för totalförsvaret och för det ukrainska folket. Föreställningar och konserter är utsålda. Fienden vet om detta och riktar sina vapen mot kulturlivets infrastruktur.

I Sverige växer det väpnade försvaret i snabb takt. Totalförsvaret hänger med i viss mån. Men kulturlivet backar kraftigt i Tidöregeringens budgetar. Det resulterar nu till exempel i att musikhus läggs ned och 20 000 unga musiker förlorar sin replokal.

I min interpellation ställde jag fyra frågor. Jag tror faktiskt inte att jag fick svar på någon av dem i statsrådets första svar. Utbildningsministern sa inget om hur han ser på läget för replokaler och musikhus. Jag fick inget svar på om regeringen avser att göra en konsekvensanalys av neddragningarna på folkbildningen. Ministern sa inget om åtgärder för att stärka det fria musiklivet eller om det kan tänkas bli mer pengar till replokaler och musikhus. Jag fick i stället svar på en rad frågor jag inte ställt, till exempel om det neddragna statsbidraget till kulturskolan. Statsrådet får gärna återkomma med svar på mina frågor i sitt nästa anförande.