Fru talman! Jag tackar för många fina poetiska inlägg. Jag recenserar inte mig själv utan jag tänker på de andra inläggen från debattörerna.

Jag vill vara tydlig med att jag också hängde mycket i musiklokaler när jag var ung. Jag har städat studieförbunds keramiklokaler. Det var klet på alla väggar efter kurserna – mer så när terminen gick framåt. Jag har själv varit studiecirkelledare genom åren.

Studieförbunden är en viktig verksamhet. Den spelar en stor roll, och det är därför staten fortsätter att ge ett starkt stöd. Jag vill dock även i den här debatten påminna om det trista som kom fram för några år sedan när det tydligt framgick hur systemet missbrukades på ett sätt som det inte var avsett för. För mig som liberal spelar det ingen roll om jag blir galen på att HVB-hem bedrivs på ett skitigt sätt, om studieförbund missbrukar skattebetalarnas pengar eller om LSS-verksamhet inte fungerar som tänkt. Vi tänker se till att de används på rätt sätt och på ett effektivt sätt.

Detta är bakgrunden till att regeringen värnar den breda folkbildningen. Det handlar om 4 miljarder. Att vi separerar folkhögskolorna och studieförbunden innebär inte att det är läge att framföra någon konspirationsteori. Jag riktar mig till Mats Berglund, fru talman, när jag säger detta. Det handlar om att skilja på att folkhögskolorna har en roll och att studieförbunden har en annan roll. Båda är viktiga och kan spela en stor roll för folkbildningen, men de separeras i fråga om stöd från staten.

En effekt av Riksrevisionens granskning är att det nu sker en skärpt tillsyn och mer kontroll. Det kommer att fortsätta. Jag tycker att det är viktigt att när resurser ges för att en strulig unge ska ta upp gitarren, för att citera Lars Winnerbäck, ska resurserna gå just dit. Där ser jag fritidskortet som ett viktigt tillskott. Inte minst barn från socioekonomiskt mindre privilegierade förhållanden får ett kraftigare stöd för att få en meningsfull fritid.

Först ska barnen gå i skolan hela dagen och lära sig läsa, räkna och skriva. Det är grunden för all bildning, för all demokrati och för hela civilsamhället. Det är hela grunden för nationens fortbestånd att lära sig läsa, räkna och skriva, och det har regeringen valt att prioritera. Med fritidskortet ges en möjlighet för unga människor att också söka sig vidare. Jag håller med om det som har sagts tidigare, nämligen att alla inte kan bli fotbollsspelare. Det är knappast önskvärt – om det inte vore för Örebro SK:s del, där behövs förstärkningar.

Med fritidskortet ges förutsättningar att använda resurserna till att bryta en i värsta fall mental istid, att hitta på något vettigt att göra, att tillsammans med andra utveckla sitt intresse och finna något som kan bli en livslång glädje, till exempel musik. Därför väljer regeringen att fokusera på detta.

Jag lovar att jag följer dessa frågor lika noga i dag som jag följde spelningarna på Studio Kuling hemma i Örebro när jag själv var 14 år.

(Applåder)