Fru talman! Jag vet inte om jag har problem med svenska språket. Jag brukar inte ha det. Jag har i alla fall aldrig hört det. Jag sa ju i mitt tidigare inlägg till Martin Ådahl att regeringen vill göra någonting åt både väg och järnväg. Men när det gäller järnvägen har vi maxat beloppet för vad man kan omvandla i praktiskt arbete. Det spelar ingen roll hur många gånger Martin Ådahl säger att vi inte satsar mer än si och så. Vi måste ju se till att det blir någonting gjort av de pengar som vi anslår. Vi har maxat beloppet för 2025.

Jag hoppas och tror, givet att jag känner infrastrukturministern väldigt väl, att han kommer att se till att det här järnvägsunderhållet som behövs – men det behövs också en tillbyggnad av järnvägen – kommer att ske. Det är nämligen på riktigt viktig infrastruktur vi pratar om.

Men, som sagt, vi lämnar inte någon sten orörd i detta arbete. Det har vi visat nu i och med att vi maxar det belopp som man kan tillgodogöra sig för att göra dessa underhålls- och reparationsarbeten, som är så viktiga att göra.

Martin Ådahl och jag är egentligen överens. Men jag satsar inte pengar där man inte kan göra något för dem. Det är svaret – en gång till.

(Applåder)