Herr talman! Finansministern ställde för svenska folkets räkning frågan: Vad är det som händer? Jag tror nog att det är många kring köksborden i Sverige som just nu ställer sig den frågan.

Hur ska det gå med jobben när Sverige redan har en halv miljon arbetslösa? Under Tidöregeringen har vi klättrat till toppen – inte av välståndsligan utan av arbetslöshetsligan i västvärlden.

Hur ska det gå med företagen när konkurserna redan slår rekord sedan Tidöregeringen lagt 15 miljarder i nya skattebördor på företagen?

Hur ska jag ha råd att köpa maten som ska ställas på det där köksbordet när inflationen nu tar fart igen eftersom Tidöregeringen har lagt nya kostnader och bördor på våra företag i stället för att sänka dem?

Hur ska det gå med mina besparingar? Hur ska det gå med min pension? Hur ska det gå med pengarna till välfärden när vår tillväxt står och stampar?

Alla dessa frågor ställdes dessutom innan Donald Trump slog till med sitt tullkaos, det vill säga innan vi hamnade i ett läge där vi faktiskt står inför de största utmaningarna någonsin i vår svenska ekonomi, som är så enormt exportberoende.

När finansministern ställer frågan vad det är som händer tror jag därför att det är många där hemma som ställer frågan: När ska ni faktiskt göra någonting? Men där får vi inget svar. Vi väntar på finansministern så som det väntas på Godot. Eller som finansministern själv uttrycker det: Man ska avvakta och se om det finns anledning att vidta åtgärder. Ja, då känner vi ju oss trygga!

Vi centerpartister har ett adekvat Fälldinskt uttryck för det här: Sluta dra detta i långbänk! Vi kan inte vara det enda parti som i det här krisläget vill lätta bördorna på våra svenska företag och vårt svenska näringsliv så att vi kan rädda jobben och tillväxten.

Det finns ingen risk för massarbetslöshet, säger arbetsmarknadsministern. Många har citerat honom. Så säger han när vi har en halv miljon arbetslösa. De ska inte lata sig, brukar annars vara hans besked till dem.

Det finns ingen risk för en finansiell krasch – ja, det kan vara lite olyckligt citerat av finansministern när de finansiella marknaderna far som en skramlande bergochdalbanevagn på Wildfire i Kolmården och världens främsta placerare och ekonomer varnar för risken för finansiell härdsmälta.

Vad säger då självaste kaptenen på skutan, Ulf Kristersson? Ha is i magen. Vänta och se. Sitt still i båten. Så säger han där han står i stormen, handlingsförlamad och som fastfrusen vid rodret medan skeppet styr mot klipporna. Han är oförmögen att lägga om kursen och oförmögen att faktiskt reagera på krisen.

I två år har Ulf Kristersson kommit undan med att outsourca all handlingskraft till Jimmie Åkesson – med att låta Åkesson styra regeringens och finansministerns prioriteringar och glömma den ekonomiska verkligheten där ute. Han har kommit undan med att låta skatterna på våra småföretag betala SD:s meningslösa återvandringsbidrag och med att låta SD ständigt sätta akassan framför arbetslinjen, tills SD har blivit nästan lika dåliga för ekonomin här som Trump är för ekonomin där.

Men nu, vänner! Nu, herr talman! Nu går det inte längre. Som enda konjunkturåtgärd höjer man rotavdraget från 30 till 50 procent. Vi centerpartister må älska rot och rut – de är bra – men det kan inte räcka för alla de exporterande småföretagen.

Jag har pratat med några mycket framgångsrika små företag, som bara har en handfull anställda och finns på en liten ort i Sverige men faktiskt exporterar till hela världen – inte bara till USA, utan till hela världen. De undrar: Är rot det enda ni har att komma med? Det är inget fel med att byta köksluckor, men det kommer inte att göra att de 150 000 jobb som regeringens jobb har kostat kommer tillbaka.

Folk behöver svar där hemma. Därför efterlyser Centerpartiet nu en massiv satsning för att rädda tillväxten och jobben. Lyft bördorna från småföretagen! Sänk skatten för att anställa så att fler får jobb när massarbetslöshet hotar! Sänk kostnaderna för att anställa och producera i Sverige så att inflationen dämpas när Trumptullarna nu hotar att skapa en ny inflationsvåg!

Vi måste i det här läget sänka kostnaderna för svenska företag med åtminstone 20 miljarder kronor så att tillväxten och jobben kommer upp och inflationen ned. Vi måste halvera för att få ned arbetslösheten bland de utsatta. Det är för övrigt många kring köksborden, faktiskt många hundratusentals, som oroar sig för att en eller båda föräldrarna i hushållet inte har jobb just nu. Bara den ena, eller ingen, av föräldrarna går till jobbet eftersom det är så många arbetslösa i Sverige just nu. Vad innebär det för utslagning, klyftor, kriminalitet och problem i Sverige?

Vi måste halvera skatten på att anställa dem med lägst inkomster så att de kommer in i jobb. Vi måste sänka arbetsgivaravgiften hela vägen upp till medianlön, och vi måste göra det från början av året. Vi måste också satsa på de små företagen, som står för fyra av fem jobb. Låt dem få anställa sina tio första medarbetare skattefritt! Det ska inte vara någon arbetsgivaravgift för de tio första anställda.

Naturligtvis borde vi också – även om det är för sent nu – ha sänkt inkomstskatten mest för dem med lägst inkomster så att folk har råd att möta den här krisen så som Centerpartiet föreslår.

Det behövs också massiva satsningar på yrkesutbildningar och omställning, liksom på riktig integration där vi tror på människor och inte ser dem som bördor utan som resurser. Det ska vara tufft men hjärtligt: Människor ska få visa vad de kan när de har klarat sig igenom sena kvällar och tidiga morgnar, lärt sig svenska med praktik och slit och bevisat att de kan vara en del av det svenska samhället. Det leder fram till jobb. Vi vill ha jobbsvenska och en intensiv integration.

Nu klämtar klockan för Tidöregeringen, och det gör den också för den svenska klimatomställningen. Det var ju det vi var – landet som växte och ändå pressade ned utsläppen. Vi var landet som hade hög tillväxt och fallande utsläpp. Nu är vi landet som stagnerar och där utsläppen rusar.

Återigen: Agera, Kristersson och Elisabeth Svantesson! Ni står i vägen för alla svenskar som vill byta till miljövänliga alternativ när ni gör dem dyrare. Låt dem få byta till begagnade laddhybrider, begagnade elbilar och begagnade gasbilar, så att dessa inte exporteras till resten av världen! Ni har gjort detta mycket dyrare genom att avskaffa alla miljöbonusar. Ja, ni har någon skrotningspremie kvar – som kanske 400 personer, som råkar stämma in precis på Romina Pourmokhtaris regler för hur man ska skrota bilen och sedan köpa en dyr elbil, kan använda. Men vi behöver ju hundratusen personer, inte minst på landsbygden, som får råd att byta till den där bilen som är billig i drift.

Ska vi elektrifiera måste vi ju också sänka skatten på el, inte chockhöja den. Flytta på er! Med ert fossilkramande står ni i vägen för den svenska industrin, som vill växa grönt. Den vill ha mer vindkraft, som ni stoppar genom att vägra fixa både tillstånden och kablarna. Och krossa inte resten av Northvolt genom att stoppa människor från att stanna kvar i Sverige och jobba vidare i den gröna industrin!

Till alla er som fortfarande tror på framtiden men som sitter vid köksbordet och kanske precis är i färd med att misströsta om att Sverige kan lyfta igen vill jag säga något. Småföretagen kan befria oss från arbetslösheten. Sverige kan lysa med hjälp av nya industrier som gör klimatomställningar och säljer till Europa och till resten av världen – kanske till och med till USA, trots allt. Tryggheten och jobben kommer åter. Köpkraften och pengarna till välfärden kommer åter.

Centerpartiet och jag säger att det kan gå. Vi kan vända det här om vi gör rätt saker och om vi gör dem nu. Dra det inte i långbänk! Vakna, Kristersson! Vakna, Svantesson! Vakna, Åkesson! Klockan klämtar för den svenska ekonomin. Det är bråttom nu.