Herr talman! I dag har regeringen lämnat sin och Sverigedemokraternas vårbudget till riksdagen, och jag kan konstatera att det är en budget utan krisinsikt.

Vi lever i en osäker tid. Kriget i Ukraina fortsätter, och vi vet inte längre i vilken grad vi kan lita på USA, vare sig gällande försvar eller handel. Hushållen är hårt pressade av skenande kostnader, och arbetslösheten är rekordhög.

I detta läge hade man kunnat tänka sig att regeringen skulle förstå att det gäller att kliva fram och att det är läge att tänka om. Men denna budget visar som sagt ingen krisinsikt. Tvärtom visar den att regeringen inte var beredd på tullkriget, att regeringen inte var beredd på att lågkonjunkturen skulle bita sig fast och att regeringen inte var beredd på att matprisökningarna skulle ta fart igen.

Herr talman! Turbulensen i omvärlden och Trumps högerpopulistiska tullar är givetvis inte regeringens fel. Däremot är regeringen ansvarig för att Sverige och svenska folket står väl rustade när världen blir mer orolig. Men faktum är att Sverige efter tre år med Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson vid makten har blivit svagare, och vi är sämre rustade än vi hade behövt vara.

Men kanske borde vi inte vara förvånade, för när man lyssnar på regeringens företrädare blir det smärtsamt tydligt att de inte alltid förstår det nya läget. För någon vecka sedan sa arbetsmarknadsministern att han inte ser en risk för massarbetslöshet – detta trots att 500 000 människor redan går arbetslösa och Sverige har Europas näst högsta arbetslöshet. Strax innan jul sa finansministern att Trumps tullar inte var det stora hotet mot svensk ekonomi. Nu har tullarna vänt upp och ned på hela världsekonomin. I somras sa regeringen att man hade besegrat inflationen. Nu kostar ett kaffepaket över 100 kronor.

Regeringens företrädare har gång på gång lovat att den ekonomiska vändningen är här. Statsministern basunerade stolt ut att det ljusnar vid horisonten. I dag tvingas finansministern säga att återhämtningen för den svenska ekonomin är bruten. Lågkonjunkturen blir längre, arbetslösheten högre och hushållens konsumtion lägre.

Herr talman! Det verkar som att många har förstått situationens allvar, men inte regeringen. När man tittar igenom budgeten kan man undra om regeringen har tagit in vad som händer i omvärlden, för om den hade gjort det skulle den väl inte skära ned på exportfrämjande insatser för företag i ett läge av totalt tullkaos.

Låt mig prata lite om läget i Sverige just nu när vårbudgeten presenteras. De senaste årens ekonomiska utveckling har slagit hårt mot folks plånböcker. Vanliga löntagare har sett reallöneökningarna urholkas samtidigt som det har blivit dyrare att leva. Matpriserna har ökat med nästan 30 procent sedan kostnadskrisen inleddes, och för en vanlig barnfamilj har matkassen alltså blivit 30 000 kronor dyrare på ett år. Prisökningen på mat var i mars åter den högsta på flera år.

Detta drabbar dem med minst marginaler allra hårdast. Hälften av landets ensamstående föräldrar med låga inkomster vittnar om att de har svårt att köpa näringsrik mat till sina barn och svårt att klä barnen efter väder, och sex av tio har svårt att betala för fritidsaktiviteter. Barnfattigdomen ökar i vårt land och är nu för tiden den högsta i Norden, och regeringen väljer aktivt att förvärra situationen.

Herr talman! Jag menar att regeringen konsekvent har vägrat att stötta vanligt folk under den ekonomiska krisen. I stället har man prioriterat att ge en skattebonus till dem med högst inkomster. Denna prioritering är inte bara orättvis, utan det är också dålig konjunkturpolitik. Att regeringen har hållit nere hushållens köpkraft har slagit mot svensk ekonomi. De senaste åren har svensk ekonomi legat i Europas bottenliga, arbetslösheten har ökat och ökat och konkurserna har nått rekordnivåer. Läget var pressat redan innan de senaste veckornas tullkaos, och nu spär rådande situation ytterligare på osäkerheten för svenska företag och svenska hushåll.

Herr talman! Sverige hade kunnat ha ett bättre utgångsläge, för vi har i grunden väldigt goda förutsättningar. Vi har starka statsfinanser, vi har modern industri, vi har starka parter på arbetsmarknaden som tar ansvar för lönebildning och omställning och vi är ett av världens mest innovativa länder. Men svenska hushåll hade kunnat ha det bättre.

Vi socialdemokrater har föreslagit breda åtgärder för att stärka hushållens köpkraft. Vi vill se en bred skattesänkning i stället för skattebonusen till de allra rikaste. Vi vill se en höjning av barnbidraget med 200 kronor i månaden till alla barnfamiljer. Vi har föreslagit att det förstärkta bostadsbidraget för barnfamiljer görs permanent och inte sänks. Vi säger nej till regeringens fördyring av läkemedel, och vi vill stärka bostadstillägget för pensionärer.

Herr talman! In i det sista trodde jag att regeringen i budgeten skulle presentera något förslag för att stötta hushållen. Men så blev det inte. Tvärtom väljer man att gå vidare med de förslag man tidigare har annonserat som försämrar för dem som har det svårast.

Trots att inget i barnfamiljernas ekonomi har blivit bättre väljer man som enda regering i Norden att inte höja barnbidraget under kostnadskrisen. Det är ett val. Regeringen tycker också att det är rimligt att slopa tilllägget i bostadsbidraget för barnfamiljer, vilket kan betyda över 2 000 kronor mindre i månaden för föräldrar som redan går på knäna. Detta gör regeringen alltså när barnfattigdomen ökar och föräldrar har svårt att sätta mat på bordet. Jag tycker att det är provocerande.

Men det är inte den enda försämring som planeras. Regeringen höjer också taket i högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket innebär att egenavgiften för att hämta ut medicin höjs med 900 kronor. Det är en galen prioritering när så många kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Herr talman! Svensk ekonomi hade kunnat vara starkare. Vi socialdemokrater har föreslagit en rad åtgärder för att öka tillväxten, skapa fler jobb och stärka Sveriges konkurrenskraft. Redan för två år sedan såg vi vartåt det barkade i byggsektorn. Bostadsbyggandet var på väg att tvärnita, vilket skulle drabba både konjunkturen och många byggnadsarbetare. I två budgetar i rad har vi därför föreslagit statliga krediter, ett nytt investeringsstöd och pengar till energieffektivisering av flerfamiljshus, ja, ett helt bostadspolitiskt program för att hålla uppe byggandet. Vi har föreslagit en miljardsatsning på arbetsmarknadspolitiken, och vi vill snabba på upprustningen av det civila och militära försvaret med en totalförsvarsfond. Mot bakgrund av Trumps tullar vill vi också förstärka systemet med korttidsarbete så att Sverige blir mer konkurrenskraftigt i förhållande till sina grannländer och så att svenska jobb kan säkras i en väldigt osäker värld.

Herr talman! Jag menar att regeringen gång på gång har missbedömt det ekonomiska läget. När arbetslösheten steg skar man ned på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När byggandet tvärbromsade valde man att ta bort investeringsstödet till byggandet av nya bostäder. Regeringen har konsekvent inriktat sin ekonomiska politik på åtgärder som inte driver på tillväxten men som ökar de ekonomiska klyftorna i vårt land.

Man har alltid haft råd att sänka skatten ännu lite mer för dem med högst inkomster samtidigt som man inte har haft råd att göra insatser för vanligt folks hushållsekonomi. Med den här vårbudgeten missar regeringen målet ännu en gång. Denna budget kommer inte att ge vanligt folk mer i plånboken, den kommer inte att stärka vår motståndskraft och den kommer inte att vända konjunkturen.

(Applåder)