Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var klart och tydligt: Ambitionen från regeringen är inte att ändra politiken. Men jag hoppas ändå att jag ska kunna få statsrådet på lite andra tankar under den här debatten och ska ge några argument för det.

I går kom beskedet: Servicekontoret i Kungälv ska stängas. Man ska vara försiktig med kraftiga uttryck; det finns alltid en risk att man devalverar dem. Men jag måste nog ändå medge att vi är lite i chock i Kungälv just nu.

Kungälv är en kommun strax norr om Göteborg dit företag, människor och affärskedjor flyttar. Men staten ska nu flytta därifrån med sitt servicekontor. I beslutet hänvisas till att det finns servicekontor i närheten. Man kan åka till exempelvis Göteborg – det tar 20–25 minuter, pekas det på. Detta är korrekt om man bor på Ytterby station. Men det är ingen som bor på Ytterby station. De som bor närmast bor några hundra meter ifrån. De flesta Kungälvsbor har betydligt längre till Ytterby station för att kunna ta tåget in till Göteborg. Jag skulle säga att de som bor längst ifrån antagligen har minst 20–25 minuter bara för att ta sig till stationen.

Det man tänker sig att Kungälvsborna ska åka till är dessutom servicekontoret i Nordstan i Göteborg, som ska läggas ned nästa år. Vart ska man då ta vägen?

Detta är inte riktigt rimligt. Vi fick mycket plötsligt för bara ungefär en månad sedan – det här har gått fort – information om att man ens hade de här tankarna. Det visade sig då att vad det handlar om på sista raden när det gäller fortlevnad eller inte för servicekontoret i Kungälv är att man har upptäckt att hyreskontraktet snart går ut. Det är den viktiga faktorn – inte en strategisk tanke om var det är bra att ha de här verksamheterna så att vi har en jämn spridning över landet, når människor och så vidare. I stället handlar det om väldigt snöda ekonomiska avgöranden.

Jag tycker att detta är olyckligt, och jag undrar om statsrådet verkligen tycker att det är en rimlig grund för var vi har servicekontor. Vi kan vara oense om hur många vi ska ha, hur ofta och hur länge de ska vara öppna och så vidare. Men är det verkligen rimligt att fördelningen, var de finns, utgår från vem som råkade ha kortast tid kvar på hyreskontraktet? Det är min fråga till statsrådet.