Fru talman! Inledningsvis: Jag tror att jag nämnde det i mitt inlägg, men jag kan återigen besvara frågan varför jag tror att det inte finns någon praxis kring sekretessavtal. Jag tror att arbetsgivare historiskt sett inte har varit så pigga på att använda sekretessavtal, framför allt inte i den här typen av bransch.

Nu ser vi dock att det sprider sig. Det är inget som jag bara ägnar mig åt anekdotisk bevisföring kring, utan även exempelvis LO-TCO Rättsskydd säger att det här sprider sig. Man ser att sekretessavtal förekommer i allt större utsträckning.

Min förhoppning är att arbetstagarorganisationer driver de här fallen där det är möjligt. Min förhoppning är såklart även att arbetsgivare slutar använda sekretessavtal i branscher där det på något sätt kan anses vara oskäligt, om man nu får uttrycka sig så. Det gäller till exempel restaurangbranschen, skulle jag vilja påstå.

Jag välkomnar att statsrådet pratar med Arbetsmiljöverket. Det är en viktig myndighet som kan göra mycket mer. Det är också en myndighet som har en ganska stor uppgift just nu, med tanke på den utveckling vi ser kring dödsolyckor och skador i arbetslivet. Det finns även ett annat sätt, och det är att uppmana människor att engagera och organisera sig fackligt. Facken kan ju genomföra mycket av det arbete som man ibland vill lägga på Arbetsmiljöverket, och de fackliga företrädarna är dessutom ute i verksamheten dagligen.

Jag lyfte frågan eftersom jag, vilket jag har sagt flera gånger, är djupt bekymrad över att vi har en utveckling på svensk arbetsmarknad där arbetsgivarna vill flytta fram sina positioner och stärka sin makt på vanliga löntagares och arbetares bekostnad. Om det sker i den här typen av branscher är jag orolig att vi kommer att få en ny generation arbetare som är livrädda för att prata med medier eller någon annan om missförhållanden eftersom de tror att det här är gängse ordning. Det är inte gängse ordning, och det borde inte vara någon som tror att det är det. Detta är i stället ett fenomen som jag hoppas att vi inte kommer att få se sprida sig på svensk arbetsmarknad.

Jag tackar statsrådet för den här debatten. Som jag sa i början får vi nog anledning att återkomma i andra debatter – kanske i den här frågan, kanske i andra frågor som rör arbetsmarknaden.

(Applåder)