Fru talman! Som jag var inne på i slutet av mitt förra inlägg är det här en trend som sprider sig. I det här fallet pratar vi om sekretessavtal, och med tanke på det som statsrådet sa finns det tyvärr väldigt lite rättspraxis kring just sekretessavtal. Det är en fråga som väldigt sällan har prövats i domstol, kanske för att arbetsgivare historiskt sett har varit ganska försiktiga med att skriva den här typen av sekretessavtal.

Nu har vi i stället en situation där en av landets största hamburgerkedjor skriver det med alla sina anställda inom en bransch som restaurangbranschen, vilket skulle kunna tyda på att vi befinner oss i något slags skifte i synen på vilken makt arbetsgivare anser att de har över sina anställda.

Det förekommer även andra sådana här fenomen. Jag är själv jurist och vet därför att det finns juristbyråer som skriver avtal med väldigt juniora jurister till exempel om att de inte får byta arbetsgivare, något som också har prövats i domstol och inte alltid har bedömts vara riktigt, om man säger så.

Vi ser också en trend att fler arbetsgivare ökar kontrollen över sina anställda till exempel genom att utrusta dem med gps-puckar eller genom att se till att de ska registrera sig väldigt ofta. Vi ska inte diskutera den frågan i dag, men vi har även en utveckling inte minst inom gigekonomin där man ser att anställda övervakas hela tiden.

Det här är alltså en trend, skulle jag vilja påstå, som får dessa yttersta konsekvenser.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen med en ordning där parterna i mångt och mycket gör upp om förhållandena på arbetsmarknaden har tjänat Sverige väl. Jag upplever att statsrådet i sitt svar försvarar denna modell, vilket är välkommet. Jag hade inte förväntat mig någonting annat, men jag välkomnar att statsrådet gör det.

Om situationen är den att en av parterna väldigt aktivt utmanar denna modell och försöker tillskansa sig mycket mer makt finns dock en risk för att arbetsmarknadsmodellen brister. Parterna måste ta sitt ansvar för arbetsmarknadsmodellen, och det gäller även arbetsgivarsidan.

Det gäller också att vi politiker är beredda att stå upp för arbetsmarknadsmodellen. Om vi skulle se en situation där arbetsgivare i allt större utsträckning väljer att ta till den här typen av åtgärder eller stärka sin makt måste politiken vara beredd att markera. Det har också gjorts historiskt, bland annat inom gigekonomibranschen, där politiska företrädare har sagt att man tycker att detta är en ovälkommen utveckling.

Något annat som också är intressant i sammanhanget är att vi har en väldigt hög ungdomsarbetslöshet, uppemot 30 procent. I en situation där arbetsgivare använder den här typen av metoder finns det en risk för att alla de rättigheter och metoder som statsrådet räknade upp, till exempel visselblåsarlagen, blir verkningslösa, för vem är beredd att riskera detta när man vet att det står en hel drös med andra människor där ute som är beredda att ta just det jobb man har lyckats få efter ganska mycket möda?

Vi kan såklart säga att man alltid har rätt att prata med facket om man så vill och att det inte finns något sekretessavtal i världen som kan förstöra det, men om man har en situation med väldigt hög arbetslöshet minskar möjligheten att använda det verktyget för landets arbetare.

Jag är djupt bekymrad över utvecklingen, och jag hoppas verkligen att regeringen är beredd att agera om man ser att den här utvecklingen sprider sig. Statsrådet har ytterligare inlägg på sig att utveckla det.

Det vore väldigt olyckligt om vi får en situation på svensk arbetsmarknad där arbetsgivarna flagrant och återkommande utmanar den samförståndsanda som har rått väldigt länge.

(Applåder)