Fru talman! Vi kan konstatera att vi återigen verkar vara överens om det inte finns några hinder för justitieministern att svara på frågorna. Då svarar alltså inte justitieministern på frågorna för att han inte kan svara på dem. Det innebär att justitieministern som ansvarig här – regeringen är ju kollektivt ansvarig för sitt arbete – och också ansvarig för statsministerns tjänsteutövning, eftersom justitieministern kommer hit och svarar på frågor som är ställda till statsministern, alltså inte är informerad om dessa jätteviktiga frågor.

Han har ingen som helst aning om att svensk säkerhet är torpederad. Statsministern har ingen aning. Justitieministern har ingen aning. Det här får bara fortgå. Sedan är det plötsligt en journalist som får reda på detta. I denna situation uppdagas att dessa frågor inte registrerats på Regeringskansliet. Allt har skötts vind för våg i ett par år innan medierna gör sitt jobb. De gör det jobb som justitieministern eller statsministern kanske borde ha gjort. De borde ha haft ordning och reda på sitt fögderi och hållit ordning på regeringen.

Nu befinner sig Sverige dessutom i ett oerhört allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Då kan man inte bara säga: ”Det här var inget viktigt. Det var inget jag borde ha känt till.” Justitieministern eller statsministern hade åtminstone kunnat säga att det var väldigt tråkigt att de inte kunde svara på frågorna, eftersom de borde ha kunnat svara på dem. Det är ganska självklart att det här är frågor som de borde ha haft kännedom om.

Nu vet vi att varken justitieministern eller statsministern hade någon som helst kännedom om det allvarliga läget. Det är allvarligt.