Fru talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att återigen diskutera dessa frågor här i kammaren!

En central fråga som ju ställs i interpellationen är vid vilken tidpunkt jag fick kännedom om de omständigheter som berörs. De lyftes även fram i en tidigare interpellation till statsministern, som jag mycket riktigt var här och besvarade.

Det raka svaret på frågan är att kännedom om händelserna – Henrik Landerholm tog själv proaktivt upp en del av dem – fick jag i samband med nyhetsrapporteringen om detta. Sedan är det klart att jag också har fått kännedom om att frågorna har handlagts av säkerhetsavdelningen på Regeringskansliet. De har bedömt de frågor som aktualiseras med anledning av detta.

Jag vill ändå komma tillbaka en av grundfrågorna i interpellationen, som gäller om jag har haft något slags förhandsinformation. Det är väl ändå det som ligger bakom frågan om tidpunkten? Det har jag inte haft. Däremot är det klart att när frågorna aktualiserats har jag, som andra, fått information om hur frågorna hanterats i Regeringskansliet. Det svaret är välkänt vid den här tidpunkten. Frågorna hanterades av säkerhetsavdelningen på Regeringskansliet.

Säkerhetsrådgivaren var dessutom en tjänsteman anställd inom Statsrådsberedningen, inte Justitiedepartementet. Att frågan hanteras i Statsrådsberedningen tycker jag i grund och botten är mycket rimligt.

Vad gäller förtroendefrågorna finns det väl också ett ganska naturligt svar, eftersom det inte handlade om en tjänsteman som jag var chef för. Det var inte en tjänsteman som jag hade ansvar för på departementet som jag är chef för. Dessutom har tjänstemannen avslutat sin tjänst i Regeringskansliet. Därför menar jag att förtroendefrågor i den bemärkelsen är överspelade.

Om Patrik Björck däremot undrar hur samarbetet med den nationella säkerhetsrådgivaren fungerade inom mina ansvarsområden under den tid då han hade sin funktion är svaret att det fungerade alldeles utmärkt.

Bakgrunden till interpellationen är väl i grund och botten en annan. Förtroendefrågor i största allmänhet är överspelade eftersom vederbörande inte längre är anställd i Regeringskansliet.

Låt mig få gå tillbaka till de något svepande påståendena om rättslig grund och det ena med det tredje. Jag har själv aldrig anfört några rättsliga grunder till grund för vilka frågor jag besvarar eller inte. Det som lite grann rörde upp känslorna hos interpellanten förra gången var, som jag förstår det, det faktum att jag i mitt svar upplyste, vilket inte är särskilt udda, om att det pågår en rättslig prövning av fallet. Även konstitutionsutskottet prövar frågan. Det här sa jag upplysningsvis, och det får man väl ändå säga är fakta som är svåra att säga emot.

Mot den bakgrunden har jag förstås svarat på frågor både förra gången jag var här och nu. Om Patrik Björck inte är nöjd med svaren är en annan femma. Men det är klart att jag svarar på frågorna.