Fru talman! Jag tackar utrikesministern för den här debatten.

Det är tydligt att vi i mångt och mycket är eniga i de här frågorna. Det är jag stolt över, som jag sa tidigare. Sverige är, som utrikesministern sa, en symbol för frihet och en föregångare när det handlar om mänskliga rättigheter för hbtqi-personer.

Jag skulle vilja anknyta till det Johan Büser sa: Det hbtqi-personer i Sverige är oroliga för handlar väldigt mycket om Sverigedemokraterna och de uttalanden som har gjorts. Saker och ting existerar inte i ett vakuum. Sverigedemokraterna är en del av den breda rörelse som breder ut sig i världen där man specifikt är inriktad på att begränsa hbtqi-personers handlingsutrymme.

Jag tror att utrikesministern behöver fundera lite på om regeringsunderlaget på lång sikt kommer att främja hbtqi-rättigheter, både i Sverige och i världen, eller inte. Jag är övertygad om att Moderaterna och utrikesministern har ett engagemang i frågorna, men när sådana här krafter legitimeras kan det gå väldigt långt. Det har vi sett i de länder som nämnts här tidigare, fru talman.

Jag skulle med anledning av det som händer i Ungern vilja att utrikesministern fortsätter med sitt starka stöd till hbtqi-personer både i EU och i omvärlden. Men jag vill också ha lite svar: Vad kommer regeringen att göra? Hur kommer man att stötta hbtqi-organisationer i världen? Vi ser ett bistånd som tyvärr drar sig undan på många håll. Vi ser också att det inte finns en tydlig hbtqi-strategi när det är just de rättigheterna som i land efter land begränsas.

Har utrikesministern några svar på hur man ska stötta hbtqi-organisationer framöver?

(Applåder)