Fru talman! Det är självklart att Sverige ska vara en stark röst för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter i Sverige, i EU och globalt. Det här är för mig personligen en otroligt viktig fråga.

Sverige, som ofta betraktas som en föregångare i frågor om mänskliga rättigheter, har en väldigt viktig roll att spela på den internationella arenan. Vi måste inte bara arbeta för att fortsätta att förbättra situationen för hbtqi-personer i vårt eget land utan också stödja och inspirera andra länder att följa efter. Vi får heller aldrig ta framgångar på området för givna, utan jag tror att vi måste vinna dem om och om igen.

Tyvärr ser vi nu bakslag på många platser runt om i världen. Jag, tillsammans med den övriga regeringen, känner som sagt väldigt stor oro för utvecklingen för hbtqi-personer i Ungern. Sverige arbetar aktivt inom EU för att säkerställa att alla medlemsländer respekterar våra gemensamma värden. Tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerade Sverige till stöd för Europeiska kommissionen i talan mot Ungern när det gäller den här barnskyddslagen, som kommissionen ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer, som jag nämnde i interpellationssvaret. Besked i målet väntas under 2025.

EU har olika verktyg, apropå Johan Büsers fråga, för att hantera eventuella överträdelser. När det handlar om nationell lagstiftning som anses bryta mot EU-rätten brukar det första steget ofta vara att kommissionen inleder ett överträdelseärende. Om problemet inte löses kan ett överträdelseärende leda till att kommissionen sedan väcker talan mot ansvarig medlemsstat i EU-domstolen. Det är precis detta som har hänt i fallet med den ungerska barnskyddslagen. Domstolen har då också möjlighet att fastställa vissa ekonomiska sanktioner. Jag tycker att det är väldigt viktigt att Sverige nu också har valt att intervenera i målet.

Sveriges regering har en tydlig och viktig hållning. Vi är starka i vårt stöd till mänskliga rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det kommer vi att fortsätta vara.

Precis som Johan Büser framhåller handlar det inte bara om Europa och Ungern utan om många platser runt om i världen. Jag besökte själv Uganda för inte så länge sedan och satt ned med företrädare för organisationer som vi från svensk sida stöttar med medel, bland annat för att de ska kunna anlita rättsliga biträden i mål där människor har åtalats för handlingar som hbtqi-personer i det offentliga. Detta är någonting som jag är väldigt stolt över att vi gör och där vi verkligen kan göra skillnad, och det hoppas jag att vi kommer att fortsätta göra.