Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Och tack, Johan Büser, för möjligheten att debattera en viktig fråga!

Jag har ställt liknande frågor till utrikesministern, så vi får kanske anledning att diskutera det här igen den 22 april. Jag vill likt Johan Büser säga att jag är väldigt stolt över att vi i Sverige ändå är ganska överens när det kommer till just de här frågorna. Jag tror att det är viktigt för hbtqi-aktivister och hbtqi-personer i EU och Europa, men framför allt i Ungern, att veta att det finns länder som står bakom dem. Det finns länder som markerar. Det finns länder som tar tydlig ställning i frågor som rör deras existensberättigande.

Men trots att EU har tydliga skrivningar i bland annat Europakonventionen men också i det vi gemensamt kallar de europeiska värdena ser vi att land efter land i EU går i fel riktning när det kommer just till att skydda hbtqi-personers rättigheter. Johan Büser nämnde några exempel. Ett annat exempel från ganska nyligen är Bulgarien, som inspirerat av Ungern har infört sådana här anti-hbtqi-propaganda-lagar.

Det som är talande och ett återkommande mönster är att det handlar om partier från den yttersta högern. Det här är partier som har varit ganska tydliga med vad de ämnar göra och på vilket sätt de tänker begränsa människors handlingsutrymme i det som är en demokrati, eller det som finns kvar av den demokrati som en gång har funnits.

Det är som Johan Büser sa: Hbtqi-personer i Sverige är såklart oroliga. De är inte oroliga för att de tror att den här regeringen kommer att införa någon lag som skulle begränsa deras handlingsutrymme, utan de är oroliga för att de inte vet vad framtiden kommer att utvisa.

Det finns nämligen ett parti i Sveriges riksdag som har täta band och har haft täta band med Fidesz i Ungern. Det är Sverigedemokraterna, och det kommer vi liksom inte ifrån. Vi kommer inte ifrån att Sverigedemokraterna har uttalat sig väldigt kritiskt mot olika hbtqi-rättigheter och olika reformer som skulle stärka hbtqi-personers handlingsutrymme i en demokrati.

Det här är någonting som också jag är orolig för. För, fru talman, jag tror att det är farligt att vara naiv i de tider vi lever i. Vi ser Donald Trump på andra sidan Atlanten, som Johan Büser också lyfter fram. Vi ser också vad som händer i Turkiet. I Turkiet har vi en svensk journalist som sitter fängslad. Där sitter också oppositionspolitikern İmamoğlu fängslad. Men allting började i februari med att man fängslade chefredaktören för den största hbtqi-organisationens tidning. Det var så det började.

Vi ser alltså ett mönster: När du vill inskränka demokratin angriper du hbtqi-personer först. Och varför är det så? Det beror på att de är extremt utsatta. Det är de framför allt i länder som har en konservativ ådra och i länder där religion spelar stor roll, som den gör i Ungern, Turkiet, Bulgarien och så vidare.

Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern: På vilket sätt ämnar Sverige ytterligare stödja hbtqi-organisationer, framför allt i Ungern eftersom det är det interpellationsdebatten handlar om?

Det handlar såklart om att ta ställning, och det är jättebra att man fördömer och markerar tydligt. Men man måste också stödja. Jag skulle vilja veta på vilket sätt regeringen tänker göra det. Vilka konkreta åtgärder ämnar utrikesministern vidta när det kommer till att stötta framför allt hbtqi-organisationer i Ungern?

(Applåder)