Fru talman! Tack, ledamoten, för kompletterande delar!

Låt mig ta upp det sista som ledamoten lyfte upp. Det här står redan i kommunallagen, som ju ledamoten och riksdagen har beslutat om. Använd paragrafen! Den har faktiskt aldrig använts rättsligt, vilket gör att vi inte har någon praxis. Vi vet alltså inte om den räcker till.

Jag gillar inte riktigt att lägga till en ny lag när vi redan har en bara för att vi tror att den inte fungerar. Använd de lagar vi har och pröva dem rättsligt!

Här tror jag att kommunallagen räcker långt. Där står det just att allmänheten ska ha den insyn som krävs i bolaget som man sluter avtal med. Jag har uppmanat kommuner och regioner, när jag träffat deras organisation SKR, att använda kommunallagens paragraf som riksdagen har beslutat om. Riksdagen har bestämt att det här är viktigt, och då ska vi följa det. Det har ännu inte skett, men jag uppmuntrar dem ständigt att använda möjligheten till insyn och kontroll, eftersom den finns i kommunallagen.

På samma sätt som när man bedriver verksamhet i egen regi tycker jag att det är självklart att man om man överlåter en angelägenhet till andra ska kunna kontrollera dem för att få full insyn. Kommunallagen ger kommunerna sådana möjligheter.

Men hur var det med verktygen? Det är sant att Ivo redan före pandemin gjorde en lista med 40 åtgärder som enligt deras bedömning på olika sätt behövde en förändring i förordning och lagstiftning för att de ska kunna verka. Förra regeringen hann med en och en halv åtgärd. Jag är medveten om att pandemin kom emellan, men ganska lite gjordes.

Vi har förstås fortsatt med listan. En av de utredningar som handlar om Ivo presenteras den 15 april och gäller vilka ytterligare lagförslag som är nödvändiga. Riksdagen har ju beslutat om ordningen att man bereder ärenden genom utredningar. Man rusar inte fram med ett lagförslag efter en vecka, utan vi gör utredningar. En av dem kommer som sagt nästa vecka, och många fler kommer längre fram.

Låt mig lyfta en del som är lika angelägen som att regionerna tar sitt ansvar från början. Det är att vi ger verktyg. Vi måste jobba med sekretessbrytande bestämmelser för kommuner och regioner, så att de kan ta del av fler uppgifter. Men här finns en balans att ta hänsyn till. Hur mycket ska man få del av? Regionerna är stora i förhållande till en vanlig kommun. Regioner kan anställa personal som har lite mer kompetens. Men den vanliga kommunen har 12 000–15 000 invånare. Hur ska de kunna klara av det här? Det här är en utmaning, och vi behöver fundera på hur samverkan mellan primärkommuner kan ske för att de ska ha tillgång till den kompetens som krävs.

Det ska sägas att det är skillnad på vårdcentraler och HVB. Eftersom vårdcentraler styrs av en lag måste vi i förväg ha beslutat om kraven, inte först när man upphandlar. Utan först måste fullmäktige ha beslutat om vilka krav man ska ställa vid vårdval för att det ska finnas full demokratisk insyn inom primärvården. Där behöver man skärpa kraven.

Kommuner och regioner behöver dock fler sekretessbrytande bestämmelser så att de kan ta del av uppgifter på olika sätt. Det ska fortfarande ske på ett säkert sätt så att vi inte skickar uppgifter i fel hand. Även myndigheten Ivo behöver fler verktyg. Det jobbar vi nu med både genom statliga utredningar och genom förändringar i instruktion.

Ivo har nu äntligen blivit en så kallad LUS-myndighet, vilket innebär att de är en myndighet som får del av uppgifter som hör ihop med avancerad brottslighet. Det var därför de kunde vara med vid det tillslag som omnämns i interpellationen. Då var polisen och Ivo med samtidigt vid tillslaget, just för att Ivo hade möjlighet att göra så.

Polisen kan inte höra av sig till en kommun och region hur som helst. Det måste ske på ett ordnat sätt. Det är därför vi har en lag som styr detta, lagen om särskild uppgiftsinlämning eller uppgiftsinhämtning. Jag beklagar, fru talman, att jag inte kan namnet på just den lagen. Den är riktigt bra. De är också en LUS-myndighet numera.

Även när vi i regering och riksdag ger större befogenheter måste vi vara övertygade om att det blir rätt så att de kan hanteras på ett klokt sätt.

Låt mig nämna den sista svåra saken. När vi jobbar med avancerad brottslighet hittar vi även insiderpersoner i kommuner, regioner och myndigheter. Det är en utmaning för oss alla.