Fru talman! Jag uppskattar möjligheten att få diskutera dessa frågor, och jag ser fram emot att få höra om de verktyg som statsrådet ska återkomma till.

Överlag pekas det väldigt mycket på regioner och kommuner om vilket ansvar de har. De har självklart ett stort ansvar. Men vi i riksdagen har också ett stort ansvar att ge dem rätt möjligheter, och regeringen har kanske ett ännu större ansvar än riksdagen. Vi från Socialdemokraterna står beredda att hjälpa till med att ge dem dessa möjligheter.

Det är bra att statsrådet tar upp hur det ser ut ute i kommunerna. Jag kommer från Dalarna. Där har vi flera exempel på barn som placerats på HVB-hem utan att kommunerna haft insyn i vilka som egentligen står bakom verksamheten. Det är oklara ägarförhållanden, ekonomisk oegentlighet och i vissa fall kopplingar till kriminella nätverk.

Jag vet att statsrådet känner till hur det fungerar ute i kommunerna. Det är socialsekreterare som lägger fram ärenden till socialnämnden eller individnämnden, och det blir ett av de svåraste beslut man som kommunpolitiker kan ta. Genom lagen om vård av unga tar man ifrån föräldraansvaret från föräldrar och placerar barnet på ett HVB-hem.

Samtidigt vet polisen att det finns 26 HVB-hem som drivs av kriminella, men man får inte berätta det.

Det blir ju också en kostnad. Det skapar en väldig press på en socialnämnd när en kommunstyrelseordförande kommer och säger att man inte håller budgeten och att en plats på HVB-hem kostar 8 000–10 000 kronor per dygn.

Jag tycker inte att kommunen har rätt möjligheter att fatta sådana beslut och ta det ansvar som statsrådet säger att man har. Ansvaret kan inte bara skjutas nedåt om verktygen saknas. Vi kan inte lämna socialtjänst, kommuner och regioner ensamma att hantera organiserad brottslighet i välfärden. Jag vet att de egentligen inte är ensamma, men jag tror att de känner att de behöver mer stöd.

Det här är en strukturfråga. Det handlar inte bara om enskilda brister i kontrollen, utan enligt mig finns det en lagstiftningsmässig lucka. Den drabbar de mest utsatta. Därför vill jag, fru talman, ställa en uppföljande fråga till ministern. Är regeringen beredd att införa ett tydligt lagkrav på insyn i ägarförhållandena för den som bedriver välfärdsmärksamhet så att det kan ligga till grund för att neka eller återkalla tillstånd? Jag ser fram emot statsrådets nästa inlägg när hon nu ska berätta om vilka åtgärder som kommer.