Fru talman! Det är helt uppenbart att den nya övergångsregeringen har stora politiska, ekonomiska, samhälleliga och säkerhetsmässiga utmaningar, minst sagt, att hantera.

Våldsamheterna och övergreppen i västra Syrien utgjorde ett signifikant bakslag i övergångsprocessen och belyser också svårigheterna i att bygga ett Syrien där alla syriers rättigheter respekteras och där alla syrier kan känna sig säkra oavsett religion och etnicitet.

Sverige och EU har tydligt fördömt våldet och uppmanat till att ställa ansvariga till svars. Vi följer den utvecklingen noga och välkomnar att FN har bjudits in för att bidra till att kartlägga omständigheterna och bidra till ansvarsutkrävande. Övergångsrättvisa är och kommer att vara ett av de områden där EU är tydligt i sina krav och förväntningar.

Sverige har en lång historia av stöd till den syriska befolkningen både i Syrien och i andra länder i regionen. Sedan 2011 har Sverige bidragit med mer än 4 miljarder kronor i humanitärt stöd till drabbade av kriget. Nu ser regeringen över hur vi bäst anpassar vårt stöd till den nya situationen. I detta ingår naturligtvis bistånd och samarbete till förmån för demokrati och ökad respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Det är klart att det är väldigt oroväckande hur man väljer att agera nu med USAID. Vi tillsammans med våra partner analyserar hur vi ska anpassa oss i förhållande till det.

Frågan om sanktioner som lyfts fram här tycker jag personligen är genuint svår. Å ena sidan vill man ju mildra situationen för civilbefolkningen och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Å andra sidan vill man vara väldigt tydlig med sina krav på det nya styret att leva upp till de krav som vi ställer. Då vill man inte hamna i en situation där vi rullar tillbaka sanktioner som vi sedan inte kan återinföra.

Det här är något som diskuteras mycket på EU-nivå och som kommer att diskuteras på rådsmötet i Luxemburg. Det var också något vi diskuterade ingående i EU-nämnden i dag. Jag tror att man vill uppnå just det som Johan Büser benämner smarta sanktioner.

Sedan vill jag bara reflektera lite över att Jacob Risberg möjligen har valt fel yrke. Det handlar väldigt mycket om att uttala vilka brott som har begåtts, och det är svårt att göra för oss som inte är domare eller tillsatta att döma över sådana svåra förhållanden i internationella domstolar. Däremot ska vi som politiker naturligtvis kräva ansvarsutkrävande och stötta de viktiga domstolar som har att upprätthålla den internationella regelbaserade världsordningen och därmed säkerställa att de också kan lagföra dem som har gjort sig skyldiga till allvarliga brott såsom krigsbrott. Men det är, återigen, inte vi som är satta att döma.