STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation!

Jag har träffat många människor från Syrien som lever här i Sverige. Några har blivit nära vänner till mig. Andra har jag mött i samtal med diasporan, där det ofta funnits en dubbel känsla: lättnaden över tryggheten här, men också en djup oro för vad som händer i det land de tvingats lämna.

Det är för deras skull – och för Syriens framtid – som vi måste prata om Syrien här i kammaren, inte som en konflikt långt borta utan som en verklighet där 7,2 miljoner människor i dag är i akut behov av humanitär hjälp, där en månadslön ibland bara räcker till två kilo kött, där barn växer upp i ruiner och där människor som försökt återvända har tvingats fly igen, inte för att de förföljdes utan för att det inte går att överleva i hemlandet.

Fru talman! De internationella sanktioner som har funnits och som i dag finns mot den syriska regeringen har ett syfte: att ställa ansvariga till svars. Men vi måste också våga tala om de konsekvenser som sanktionerna får. Röda Halvmånen, som står för 80 procent av den humanitära hjälpen i Syrien, vittnar om att pengarna inte kommer fram. Bankerna vägrar. Byråkratin kväver hjälpen.

Det är dags att Sverige kliver fram och driver på inom EU för smarta sanktioner – sanktioner som träffar regimtjänstemän och krigsförbrytare men som inte hindrar sjukhus från att få sprutor eller barn från att få mat.

Här hemma ser vi hur regeringen minskar det generella svenska biståndet i rask takt. Vi har också fått nyheter från andra sidan Atlanten – från president Trump – om att USAID, som länge varit en hörnpelare när det gäller det svenska biståndet till Syrien, också drar tillbaka stora delar av sitt stöd.

Om USA lämnar det här ofattbara vakuumet efter sig, är det då läge för Sverige att backa generellt från det svenska biståndet? Vi socialdemokrater har uppfattningen att Sverige borde ta större ansvar.

Regeringen talar ofta om mer arbete i närområdet. Det är en uttalad strategi. Jag menar att det på sikt blir en farlig reträtt, för Syrien är inte bara vårt moraliska ansvar. Det är också avgörande för regional stabilitet och säkerhet i Mellanöstern.

Vi måste tala om Syriens framtid. Syrien ska vara ett land där inte bara vissa grupper får plats, för då blir det aldrig ett stabilt Syrien. Kurder, druser, alawiter och kristna – alla måste få sin plats i ett nytt, demokratiskt system. Sverige ska vara en garant bland flera andra för deras rättigheter.

Därför skulle jag vilja följa upp min interpellation och fråga utrikesministern hur hon ser på behovet av att Sverige tar initiativ för att reformera sanktionssystemet till ett smartare, mer effektivt verktyg och hur hon ser på risken att Sverige i skuggan av minskat USA-stöd också viker undan från sitt ansvar, särskilt i ett läge där regeringen ofta talar om att vi ska arbeta främst i vårt närområde.