Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Jag hör utrikesministerns ord. Jag håller med om en del, men jag måste ändå säga att jag sammanfattningsvis inte ser någon verklig politisk vilja att gå längre än EU:s lägstanivå.
Utrikesministern fortsätter att tala om dialog med Israel. Jag tror dock att alla vi som följer kriget – alla vi som ser den ockupation som fortsätter med våldsam kraft och ser det krig som pågår och de brott som begås mot krigets lagar och den internationella rätten – ser att dialog med Israel inte fungerar.
Fru talman! Sverige – och regeringen – säger att man inte erkänner ockupationen, men Sverige som land importerar vin från ockuperad mark. Vi hittar det på Systembolaget. Vi hittar även andra ockuperade varor som säljs i olika former av sortiment. Regeringen säger själv att man inte vill driva på för att bryta eller pausa associationsavtalet som EU har med Israel, som ger Israel väldigt förmånliga villkor.
Israel ockuperar Gaza, och Ryssland ockuperar Ukraina. Men Sverige skiljer på internationell rätt och åtgärder beroende på vilket land som ockuperar. Det är beklagligt.
Medan Sverige säger sig stå upp för folkrätten har vi som enda EUland valt att frysa stödet till UNRWA, trots att FN:s generalsekreterare har uppmanat oss att fortsätta med det och trots att EU:s nya utrikeschef Kaja Kallas i veckan uttryckte starkt stöd för UNRWA och sa att det är viktigt att ta avstånd från de konspirationsteorier och den desinformation som omgärdar UNRWA:s arbete. Att Sverige här väljer att gå en annan väg än alla andra EU-länder är mycket anmärkningsvärt.
Efter att Israel bröt vapenvilan fortsätter övergreppen på marken. Över 400 hjälparbetare har dödats. 15 av dem grävdes ned i Gaza, och de hade händerna bundna. Dessutom var ambulanserna demolerade och nedgrävda. Vi har sett FN-byggnader bombas, journalister mördas och sjukhus slås ut. Till detta kommer Rafamassakern där över 300 kvinnor och barn dödades under en enda natt.
Då blir det fel när Sverige hänvisar till dialog med Israel som sitt främsta verktyg, för någon gång måste det vara nog.
Jag frågar därför utrikesministern igen: Hur kan Sverige mot bakgrund av ICJ:s dom, FN:s rapporter och den dokumenterade terror som begås mot civila fortfarande avstå från att föreslå egna åtgärder? Kommer utrikesministern att kräva en oberoende utredning av de nedgrävda hjälparbetarna och ambulanserna?
(Applåder)