Herr talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för anförandet. Ledamoten nämnde i sitt anförande att klimatförändringarna är en global fråga, och det är de. Klimatförändringarna påverkar vi alla tillsammans, och tillsammans drabbas vi alla av klimatförändringarnas konsekvenser. Klimatomställningen kräver därför insatser på global nivå, på EU-nivå, på nationell nivå, på regional nivå och på lokal nivå.

Det finns internationella överenskommelser för hur klimatpolitiken är strukturerad i dag. EU har ett visst mandat. Inom EU kan vi lyckas åstadkomma vissa saker, såsom utsläppshandelssystemen och ETS 2, som vi diskuterar i dag. Inom EU har varje medlemsstat fått åtaganden. Sverige har utsläppshandelssystemen, ESR, där transporter och även jordbruk och annat ingår, samt området för skog och mark, LULUCF. Varje medlemsland måste uppnå sina åtaganden inom EU för att EU ska uppnå sitt åtagande enligt Parisavtalet.

Som det ser ut med nuvarande regering når Sverige inte sina åtaganden inom EU. Därmed riskerar vi att bidra till att EU inte når sitt åtagande enligt Parisavtalet. IPCC:s rapporter tydliggör att i dagsläget räcker inte ens världens alla åtaganden enligt Parisavtalet för att vi ska klara Parisavtalet.

Min fråga till Kjell-Arne Ottosson är därför: Varför har regeringen genomfört reform efter reform som ökar utsläppen och inte presenterat åtgärder för att hantera kolinbindningen i skog och mark, vilket leder till att Sverige ser ut att missa sina åtaganden i EU? Dessa lyfter ju Kjell-Arne Ottosson fram som så viktiga.