Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret och för en bra debatt. Detta är mitt sista anförande.

Jag hoppas att skolminister Lotta Edholm tar med sig det jag har lyft fram här i dag - vilket ministern avser att göra, om jag har förstått det rätt - om behovet av en tydligare lagstiftning och av ett klargörande av barns rättigheter i det här fallet.

Det är inte rimligt med denna omfattande byråkrati och den kamp föräldrar behöver ta med kommunerna. Det är i mångt och mycket en kamp mellan David och Goliat i det här fallet, där föräldrar faktiskt får ta strid. Den som har resurser kanske kan vinna rätten till skolskjuts i domstol, medan den som inte har det kanske inte ens kan överklaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror personligen inte att det behövs stora drastiska förändringar i lagstiftningen. Men förändringar som tydliggör rätten, som klargör för kommunen och som helt enkelt gör det lättare för barn och föräldrar behövs. I slutändan tror jag att alla kan vara överens om en sak: Ju färre fall som hamnar i våra domstolar, desto mer sparar samhället i slutändan - pengar som kan användas till mer välfärd och en bättre skola för alla, där din rätt inte avgörs av var i Sverige du bor.

Jag hoppas verkligen att skolministern tar initiativ till en utredning som kan ge det svar om lagstiftningen som behövs. Frågan är värd att kolla närmare på, inte minst för alla barn som i dag är sjuka eller har en funktionsnedsättning och för fall som kommer att komma i framtiden.

Slutligen vill jag särskilt tacka Barncancerfonden som har bidragit med bra underlag och information till mig som ledamot så att jag kan lyfta fram exempel och behov av förändringar i lagstiftningen, vilket jag som förtroendevald i Sveriges riksdag har haft möjlighet att framföra till ministern i den här debatten.