Fru talman! Jag tackar Per-Arne Håkansson för frågan och för det genuina engagemang som ledamoten har för att mänskliga rättigheter ska respekteras och säkerställas över hela jorden.

Jag kan försäkra ledamoten om att det som fanns i mitt inledande svar också är det svar som gäller. Det framgår väldigt tydligt i regeringens proposition och i budgeten som lämnas i denna proposition att institutets roll och uppdrag kvarstår. Jag delar också ledamotens uppfattning att det är oerhört viktigt att institutet har en oberoende ställning.

Jag kan också berätta att inför bland annat det möte i Genève med just FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som hölls den 11-12 mars hade jag omfattande möten med de organisationer som fanns med där och som också hade träffat kommittén. Där fanns naturligtvis institutet med. Det hade också gjort en särskild rapport inför detta möte. Det var en del av det underlag som regeringen förberedde sig med när vi mötte denna kommitté.

Jag vill också passa på att tacka Ewa Pihl Krabbe för hennes engagemang för människor med funktionsnedsättningar. Jag kan tycka att det är sorgligt. Vi konstaterar att vi trots att vi är ett av världens främsta välfärdsländer ser att vi har en överrepresentation av människor med funktionsnedsättningar när det till exempel gäller, som jag nämnde i mitt inledande anförande, våld och olika slags utsatthet. Situationen i skolan är uppenbar. Det lyfte också ledamoten fram. Det handlar även om arbetsmarknaden. Där finns en hel del att göra.

Jag tar mitt uppdrag på oerhört stort allvar, och regeringen tar uppdraget på väldigt stort allvar. Men det är också viktigt att konstatera att uppgifterna för rapporteringsperioden som vi överlämnade till FN i Genève grundar sig även på de föregående mandatperioderna.

Jag säger inte detta med någon annan intention än att konstatera att det faller ett ganska tungt ansvar på oss alla. Det gäller kanske särskilt de partier som leder regeringarna. Jag känner en stor ödmjukhet inför de här frågorna. Jag tror att det är bra att också de tidigare regeringspartierna känner en stor ödmjukhet inför den rapport vi överlämnade och de brister som fanns däri.

Precis som ledamoten Pihl Krabbe säger är det väldigt viktigt att vi stärker och lyssnar på våra olika organisationer som arbetar med funktionsrättigheter. Jag tar dem på allra största allvar. Det gör jag bland annat i morgon när jag återigen träffar den funkisdelegation som jag är väldigt glad över att jag träffar ett antal gånger per år. Jag försöker också att använda den som ett sätt att visa hur hela regeringen är delaktig i att arbeta för stärkta rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är verkligen hela regeringens ansvar, precis som det har varit tidigare. Det innebär till exempel att skolfrågor är en viktig del för Utbildningsdepartementet. Ett annat exempel är naturligtvis arbetsmarknadsfrågor kopplat till Arbetsmarknadsdepartementet.