Fru talman! När jag först läste interpellationen blev jag positivt överraskad, för jag tänkte att Socialdemokraterna nu kanske äntligen inser att mobilerna är ett problem i skolans värld. Men när jag sedan hörde Linus Sköld förstod jag att han anser att skolan utan mobiler skulle vara en skyddad verkstad, att det är en icke-fråga och att vi inte förbereder för ett framtida samhälle om vi totalförbjuder mobiler.

Jag tycker att vi måste se detta ur barns och elevers perspektiv. Paula Örn väcker en helt annan fråga som handlar om huruvida man ska ha digitala verktyg i skolan eller inte. Det ska man naturligtvis ha.

När det gäller små barn tycker jag att man ska följa Barnläkarföreningens rekommendationer om att barn under två år inte ska utsättas för skärmar och så vidare. Med stigande ålder ska de kunna använda sig av skärmar, utifrån en vetenskaplig grund, nota bene. Det är inte alltid det sker, men detta har egentligen ingenting med barns egna privata mobiltelefoner att göra. Man får ändå förutsätta att en skola som till exempel tycker att det är viktigt att använda digitala hjälpmedel också ser till att dessa finns så att den inte är beroende av vad enskilda elever har för verktyg med sig i skolan.

När det gäller det vi nu vet från forskningen skulle jag säga att det har skett en förändring i attityderna i dessa frågor bara det senaste halvåret, där land efter land nu ser de stora problem som mycket användning av skärmar faktiskt innebär för barn och ungdomar.

Vi vet att barn och ungdomar sover i alldeles för liten utsträckning. Det är också så att barn som har olika typer av NPF-diagnoser sover betydligt mindre än andra barn och ungdomar. Vi ser hur den psykiska ohälsan ökar och att det finns en direkt koppling till skärmanvändandet i sig. Vi vet också att i de skolor som har totalt mobilförbud använder eleverna sina mobiler mindre på fritiden än vad elever som går i skolor där mobiler är tillåtna gör.

Vi ser att barn rör sig alldeles för lite. Självfallet tycker jag att barn ska röra sig på rasten i stället för att titta i sin mobiltelefon. Det har enorma hälsoeffekter, och kommer att få det framgent, om vi inte gör något åt detta.

När regeringen började titta ordentligt på denna fråga kändes det som att vi trampade ganska otrampad mark, men nu ett och ett halvt år senare ser vi att land efter land tar allvarligt på dessa frågor. Det finns mycket forskning som visar att framför allt små barn inte ska utsättas för skärmar i onödan.

Att vi från det här hållet - från Sveriges regering och riksdag - håller med om det och ser till att skydda våra barn tycker jag faktiskt inte är fel. När jag läste interpellationen trodde jag som sagt att även Socialdemokraterna nu hade förstått detta, men jag trodde uppenbarligen fel.