Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för det engagerade inlägget om brottsoffer!

Jag vill dock passa på att återkomma till den fråga som jag lyfte i mitt tidigare inlägg. Vi befinner oss nämligen i april 2024, och om den verksamhet som vi har talat så engagerat om från talarstolen inte får besked om medel före halvårsskiftet måste den läggas ned.

Jag är därför explicit i mitt inlägg i talarstolen i dag: Det behövs en stabilitet och en tydlighet. Med tanke på den korta tidsrymden är det till exempel inte möjligt att kasta in organisationen i någon ny typ av ansökningsförfarande. Det har varit en osäker finansiering för verksamheten även under 2023, men jag ser fram emot och hoppas att vi i samband med vårändringsbudgeten kommer att kunna få ett besked. I så fall blir det redan på måndag. Jag vill skicka med jämställdhetsministern detta.

Med tanke på brottsofferperspektivet, som jämställdhetsministern lyfte, skulle jag också vilja skicka med en fråga. Inför 2024 fanns en förhoppning om att stödlinjens verksamhet skulle kunna finansieras genom statsbidraget till kvinno- och tjejjourer, liksom andra ideella organisationer inom brottsofferområdet. Men i och med besluten för 2024 och 2025 blev det tydligt att så inte var fallet.

Det som gjorde mig lite fundersam utifrån ministerns inlägg är att man kunde konstatera att kretsen av organisationer som kan få stöd har breddats. Men exempelvis har 30 olika jourverksamheter utöver ungarelationer.se fått sänkta bidrag jämfört med tidigare år. Det är någonting som rimmar ganska illa med ministerns engagemang. Vi kan också konstatera att även just Brottsofferjourernas Riksförbund har drabbats hårt av detta och fått kraftigt sänkta anslag. Det är kanske någonting som ministern skulle kunna kommentera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har på olika sätt mötts i debatt om regeringens prioriteringar inom kvinnofridsområdet. Jag har varit väldigt kritisk till en del av de prioriteringar som regeringen har gjort på området. Sveriges kommuner får till exempel inte längre några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet, vilket har inneburit att förutsättningarna för kommunerna att bedriva sin verksamhet kommer att påverkas i ganska eller mycket stor utsträckning. Detta uppger sju av tio kommuner i en undersökning som Unizon har gjort. Det här är bara ett exempel på det som vi från Socialdemokraterna uppfattar som en nedprioritering av kvinnofridsarbetet från regeringens sida.