Herr talman! Jag kan konstatera att Widding talar om många andra saker utöver det bilaterala avtalet mellan Sverige och USA, det så kallade DCA-avtalet, som reglerar de rättsliga förutsättningarna för en amerikansk närvaro på svenskt territorium och som i huvudsak handlar om bättre förutsättningar för övning men eventuellt också förhandslagring av amerikansk försvarsmateriel.

Låt mig ändå kommentera några av de påståenden som Widding gör, inte minst beträffande hörnstenen som Sverige och den här kammaren har stått upp för när det gäller den europeiska säkerhetsordningen. Den bygger på att alla länder själva ska få avgöra sina egna säkerhetspolitiska vägval.

Vi är fria länder i Europa. Då ska befolkningen själv får avgöra till exempel om man vill tillhöra EU eller Nato. Jag kan konstatera att man också talar mycket om en Natoexpansion. Men i grunden handlar detta om att självständiga länder själva har valt att de vill tillhöra EU och Nato.

Ryssland försökte påverka oss i det avseendet den 17 december. Utrikesminister Lavrov skickade ut ett brev till alla europeiska huvudstäder och sa: Det blir inga fler Natoutvidgningar. Därmed sa han indirekt att Sverige och Finland var en del av den ryska intressesfären.

Det är totalt oacceptabelt för oss. Det är Sverige som ska göra sina egna säkerhetspolitiska vägval. Det ska inte Ryssland göra. En hörnsten i den säkerhetspolitiska ordningen i Europa är att alla länder själva ska få avgöra sina egna säkerhetspolitiska vägval. Vi har förut haft ett Europa styrt av buffertzoner och intressesfärer. Det ska vi inte tillbaka till.

Låt mig också kommentera det andra påståendet som Widding gör beträffande analysen av Säkerhetspolisen, Must och FRA. Det är myndigheter som jag jobbar mycket nära med dagligdags. Det gäller inte minst Must och FRA som svarar under Försvarsdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningen har pekat på att ett väpnat angrepp mot Sverige inte går att utesluta. Jag kan också konstatera att i både FRA:s och Musts årsredovisningar pekar man på att det säkerhetspolitiska läget i Europa är väldigt allvarligt. Det har blivit kraftfullt försämrat just på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det vi har att förhålla oss till är ett Ryssland som är villigt att ta stora politiska och militära risker.

Vi har också att förhålla oss till ett Ryssland som uppenbarligen visar på stor brutalitet och bestialitet i Ukraina. Jag har själv besökt både Irpin och Butja. Man har systematiskt angripit civila mål. Detta är också någonting som Must och FRA tar fasta på i sina omvärldsbedömningar.

Det är ingen som inte pekar på att det säkerhetspolitiska omvärldsläget kraftigt har försämrats på grund av Rysslands olagliga, oprovocerade och oförsvarbara invasion av Ukraina. Det är just därför vi behöver vidta åtgärder för att stärka svensk säkerhet.

Som vi har sagt i årtionden i Sverige söks säkerhet bäst i samverkan med andra. Genom Natomedlemskapet minskar vi risken för att Sverige utsätts för ett väpnat angrepp, för i och med det omfattas vi också av försvarsgarantier. Vi kan ingå i Natos gemensamma försvarsplanering, och det är krigsavhållande och stabiliserande. Det pekade Försvarsberedningen på, och det har också den säkerhetspolitiska analysgruppen gjort.

Det är klart att det höjer tröskeln för att angripa Sverige om vi har andra länder som samverkar med oss och om amerikanerna till exempel har möjlighet att förhandslagra försvarsmateriel här. Då går det snabbare och enklare för oss att få stöd i händelse av att vi exponeras för en kris, och ytterst har vi bättre förmåga att försvara oss än om vi ska göra det själva.

Det råder inte heller någon tvekan om att det är Ryssland som är det största hotet mot europeisk säkerhet. Det är Ryssland som agerar destabiliserande också i vårt eget närområde.