STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Riksidrottsförbundets ordförande lyfter anläggningsfrågan som den särskilt viktigaste frågan när det kommer till detta. Brist på plats är idrottsrörelsens största utmaning och en helt avgörande fråga för att idrottsrörelsen ska fortsätta vara en positiv samhällskraft.

I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningar att tacka nej till nya medlemmar på grund av bristen på tid och plats. Tid och plats är den stora bristen. Det finns de barn som vill engagera sig, som knackar på och som har inställningen att "vi behöver aktivera oss, vi vill det här och vi vill vara med", men det finns inte tid, och det finns inte plats. Detta måste även statsrådet se som ett väldigt stort bekymmer som hämmar och håller tillbaka.

Dessutom skulle jag vilja understryka att om man vänder sig till nästan alla 290 kommuner tror jag att det finns en lista som ligger där på något kommunalråds bord: När vi har råd kommer det att behövas en konstgräsplan eller så behöver en basketplan asfalteras. Men just nu finns inte de pengarna. Jo, förresten, de finns på departementet, där de brinner inne nu eftersom den här reformen inte är på plats 2024 utan har skjutits fram till 2025.

De miljonerna, hävdar vi, skulle faktiskt sätta fart på saker och möjliggöra och sänka trösklarna till ett aktivt föreningsliv så att fler kan få komma in. Jag tycker att det är en bra ände att börja i. Det kanske till och med är så att man inte behöver göra saker krångligare än vad de är.

Jag vet att statsrådet hävdar att detta inte skulle vara ett prestigeprojekt, men det börjar nästan likna det. Varför inte stötta föreningslivet och idrottslivet och se till att det inte är så dyra medlemsavgifter, så att föräldrarna har råd, så att det inte är de här jättehöga kostnaderna som driver att man inte längre kan vara med? Varför inte se till att föreningar får fler platser och tider i träningsanläggningar, att det finns fler fotbollsplaner och så vidare? Varför satsar man inte mer på det? Varför behåller man de här pengarna för att bygga upp ett byråkratiskt system för att komma åt det här?

Det går att satsa på socioekonomiskt utsatta områden, grupper och så vidare med det här ändå. Ge föreningslivet möjligheten, pengarna och direktiven att göra det, så är jag helt övertygad om att vi har ett föreningsliv som kommer att leverera på det. Ge dem uppdraget och pengarna så kommer de att leverera på detta.

(Applåder)