Herr talman! Jag tackar Sanna Backeskog och Åsa Eriksson för möjligheten att få diskutera dessa utomordentligt angelägna frågor i dag.

Jag vill även säga att vi är väldigt överens om att de problem vi talar om, inklusive det som aktualiseras när det gäller det psykiska och det ekonomiska våldet, är sådant som inte ska vara lagligt i det här landet och att vi ska ha en reglering som träffar det våldet. Det är en reglering med stor precision och som är förenad med straff som speglar dessa brotts och övergrepps allvar. Det är detta arbete som pågår. Jag ser fram emot att komma tillbaka med detta och att bli jagad i frågan med lämplig frekvens till dess att detta ligger på riksdagens bord.

Jag vill avslutningsvis också lyfta fram några frågor som nämndes här tidigare. Vi vet att snittet över en längre tid har legat på 14 eller kanske 15 mördade kvinnor i en nära relation. Då får man säga att starten på det här året har varit utomordentligt mörk. Det har återigen ställt frågorna på högkant.

Jag, tillsammans med socialtjänstminister Waltersson Grönvall och jämställdhetsminister Brandberg, hade förrförra veckan ett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner, forskningssamhälle och civilsamhälle. Där sa vi, apropå det strukturerade arbetet framåt, att vi kommer att hitta ett format liknande det här rådet under tolv månader återkommande mot dessa delar av samhället för att på ett mycket operativt sätt ta oss an de här frågorna. Vi kommer också att följa upp de återrapporteringskrav som exempelvis polis- och åklagarmyndighet och andra på mitt område har när det gäller de här frågorna med en mycket högre frekvens än vad vi normalt sett gör. Det är för att säkerställa att det som också händer i vår omvärld får ett avtryck i skärpa, tempo och fokus hos alla aktörer som har förutsättningar att påverka situationen och gör att färre kvinnor än i dag drabbas av våld på detta fruktansvärda sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.