Herr talman! Jag är mycket väl medveten om att det finns mycket att göra på det här området och också att våldet inte kommer att upphöra enbart genom ett straffansvar för det psykiska våldet. Men jag tror faktiskt att det skulle kunna fungera normbildande om det införs med en tydlig plan för kunskapsspridning och metodstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett straffansvar förtydligar att den som har utövat psykiskt våld är en förövare och att man också ser riskerna för eskalering med ett sådant beteende, som i de fall som Socialstyrelsens rapport har beskrivit eller i fallet med Tintin, som tvingades till umgänge med sin pappa trots att det fanns tydliga uppgifter om psykiskt våld.

Att stoppa tvångsumgänget är också en fråga som är oerhört angelägen och något som är helt nödvändigt, och jag tror att psykiskt våld skulle kunna spela roll vid riskbedömningar i utredningar.

Det här handlar också om rätten till upprättelse för dem som har blivit utsatta. Det är särskilt viktigt när det gäller barn. De behöver bli trodda på och själva få en förståelse för att det aldrig är deras fel. Ansvaret ligger alltid hos förövaren.

Jag vill avsluta med att tacka justitieministern för debatten. Det är återigen positivt att jag märker en samsyn någonstans. Jag tycker mig också ana en ambitionshöjning från regeringen den senaste tiden. Det är glädjande att justitieministern lyfter fram Kontaktförbudsutredningen, som vår regering tillsatte. Kanske kan vi här få ett besked om när justitieministern tror att den kan komma på plats, också en väldigt angelägen fråga.

Vi behöver se fler propositioner på bordet. Vi behöver också se medel till kommuner och regioner och till civilsamhället som möter brottsoffren. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor får inte undanträngas. Det får inte ta paus. Det måste bedrivas i hela samhället på alla nivåer. Allt annat vore att svika Sveriges kvinnor och barn.

(Applåder)