Herr talman! Jag bekräftar uppmaningen. Jag blir gärna jagad i denna angelägna fråga - förhoppningsvis inte år efter år, utan vi ska få till en leverans som gör att den fina traditionen ändå måste upphöra vid någon lämplig tidpunkt.

Jag tänker så här: Man kan naturligtvis ha olika fordringar på 18 månader på det här området. Jag kan bara konstatera att väldigt mycket av det som borde ha varit på plats, inte bara för 18 månader sedan utan för fem år sedan eller tio år sedan, nu kommer med väldigt hög hastighet och med ett väldigt djup och en väldig kraft.

Det är kontaktförbuden. Det är det hyresrättsliga skyddet. Det är tvångsmedelsanvändningen, som man ska kunna sätta in även vid den här typen av brottslighet.

Det gäller straffen, och får jag bara säga apropå fokus att när vi tog det breda greppet om straffen i somras fick jag också kritik från Socialdemokraterna. Men då var kritiken att jag var ofokuserad eftersom jag inte riktade mitt fokus enbart mot de kriminella gängen.

Min enkla motfråga är om Socialdemokraterna tycker att dagens straff när det gäller våld mot kvinnor och sexuella övergrepp på ett rimligt sätt speglar brottens allvar. Det tycker inte jag. Därför tycker jag att det är viktigt att vi gör något åt dem.

Tycker Socialdemokraterna att den reglering som vi har ärvt, som innebär att en våldtäktsman med hög risk för att återfalla i brott ändå blir villkorligt frigiven eftersom Kriminalvården inte ens har möjlighet att väga in den aspekten i sina beslut om villkorlig frigivning, är rimlig? Det tycker inte jag.

I den mån Socialdemokraterna tycker att detta är ett uttryck för bristande fokus vill jag säga att mitt fokus omfattar både reformer på straffrättens område ämnade att knäcka den grova gängkriminaliteten och offensiva förslag ämnade att möta det våld som kvinnor här i landet utsätts för och den orimligt slappa respons som det straffrättsliga systemet och rättsstaten ger i de avseendena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det vi talar om i dag vill jag säga att alla saker vi har talat om, alla de problem som aktualiserats, ska vara kriminaliserade i det här landet.

Jag har som sagt inga problem att förhålla mig självständig till remisskritik, men det handlar om vad det är för remisskritik. Om det verkligen finns ett seriöst intresse för den här frågan tycker jag att fler borde analysera remisskritiken. Det kan jag säga: Att lägga det förslaget på bordet i befintligt skick hade inte gjort tillvaron enklare för brottsoffer i det här landet. Det är också en realitet.

Vi har tagit det som vi vet har stor effekt och som vi kan komma fram med snabbare, och det är återigen kontaktförbuden, det hyresrättsliga skyddet och tvångsmedlen - allt det som har utomordentligt stor betydelse i alla de här hänseendena.

Vi ska se till att ett brett straffrättsligt grepp kommer att omfatta straffen, reglerna för villkorlig frigivning och reglerna för mängdrabatt också när det gäller det våld och de övergrepp som drabbar Sveriges kvinnor. Det skyndar vi på med, för det finns underlag som gör att vi kan göra det. Det här kommer vi också att komma tillbaka till.

Jag tycker att flera av de frågor som kommit fram bara i vårt meningsutbyte visar att det finns rätt viktiga frågor att avväga, exempelvis om det ekonomiska våldet ska vara en del av den reglering som träffar psykiskt våld eller om det behöver hanteras i särskild ordning och även hur det psykiska våldet ska kunna angripas på ett träffsäkert sätt som både får avsedd effekt för brottsoffren och inte kan användas som ett motmedel från förövarens sida mot brottsoffret, som ju oftast är en kvinna.

Jag väljer i min sedvanligt mycket konstruktiva anda att ta fasta på allt konstruktivt som har framkommit. Det finns en gemensam vilja och ambition att ta sig framåt så skyndsamt det bara går på det här området, och jag vågar säga att för landets våldsutsatta kvinnor är det utomordentligt viktigt att det psykiska våldet kriminaliseras men att det görs på ett sätt som också får den avsedda effekten. Det är min främsta prioritet.