Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom vår reservation men att jag för tids vinnande yrkar bifall endast till utskottets förslag i betänkande FöU4 Militära frågor i dess helhet.
Världen har blivit farligare än för ett år sedan, sa Pål Jonson vid Folk och Försvars konferens i år. Jag vill säga: Vackra Sverige! Vi har ett närliggande krig, och vi ska göra allt för att hjälpa Ukraina. Jag är stolt över att få äran att vara en av de beslutsfattare som finns här för er för att kunna få ett slut på Putin.
Fru talman! Samtidigt får vi inte glömma av skadade Sverige, för så ser verkligheten ut. Vi har pågående gängkriminalitet, terrorbrott och dödsskjutningar, ja, rentav ett pågående inbördeskrig, och vi måste få ett slut på detta.
Jag vill inte lämna ett förfallet Sverige efter mig, utan jag vill lämna efter mig ett tryggt och vackert Sverige. Då tänker kanske fru talmannen: Vad har detta med militära frågor att göra? Jo, väldigt mycket. Jag är näst intill säker på att vi i Sverige inte hade varit i den situation som vi i dag är i om vi inte hade monterat ned försvaret en gång i tiden.
Vad grundar jag då detta på, mer än ord? Redan år 2015 försämrades säkerhetsbilden i Sverige, och då beslutade den dåvarande regeringen att återuppta totalförsvaret och de militära frågorna. Vi vet ju alla hur det gick och vilken kritik det har fått och fortsatt får, men mycket annat har hänt sedan dess som gör att vi måste agera nu.
Det är krig i Europa, och säkerhetsläget är att betrakta som ett av de allvarligaste sedan andra världskriget. Försvarsberedningens bedömning att Sverige befinner sig i allvarstider och att det är hög tid för kraftsamling för att skyndsamt bygga upp ett starkare totalförsvar instämmer jag helt i.
Fru talman! Vi hör om Säpos förhöjda hotbild mot oss i vårt land. Senast den 19 mars fick vi till oss genom medierna att man i Tyskland hade tagit två män från Afghanistan som misstänktes för att ha planerat ett terrordåd i Stockholm.
Vi kan inte blunda för verkligheten. Polisen kommer att behöva särskilt stöd från Försvarsmakten för att kunna hantera stora incidenter. Vi anser även att poliser är i behov av viss försvarsmaktskompetens som inte behöver vara av direkt stridande karaktär. Det kan handla om transporter, bevakning, kommunikation, ledningsstöd, elektroniska motmedel och även ammunitionsröjning och underhåll. Listan kan göras lång, fru talman.
Det finns talande erfarenheter från kriget i Ukraina som tydligt visar på behovet av det jag nämnde, till exempel förmågan att reparera skadad infrastruktur. Visst, fru talman, är jag medveten om att det, för att detta ska kunna fungera i verkliga livet, krävs anpassad lagstiftning, samverkan och inte minst praktisk samövning för att hitta de framför allt administrativa hinder som med stor sannolikhet annars kommer att försvåra och försena en gemensam insats.
Det är därför glädjande, fru talman, att utskottet i sitt ställningstagande om punkt 6 i betänkandet, Försvarsmaktens samarbete med andra myndigheter, har fört in en del från yrkande 13 i vår motion. Jag ser med glädje fram emot ett positivt svar från regeringen.
I betänkandet skriver utskottet: ”Utskottet utgår från att regeringen undanröjer administrativa hinder för ett utökat stöd, där utökat stöd kan röra sig om delgivning av information, störning av elektroniska kommunikationsmedel eller medel som anses befogade för att säkerställa medborgarnas liv och säkerhet.”
Utskottet ställer sig bakom att det försämrade säkerhetsläget, som jag nämnde i mitt anförande, visar på polisens behov av stöd vid extraordinära händelser som exempelvis ett storskaligt terrorangrepp.
(Applåder)