Fru talman! Vår förmåga att möta kriser behöver förbättras. Det civila försvaret måste stärkas. Konkreta reformförslag behöver komma på plats, liksom beslut, och stora resurstillskott behöver säkerställas. Försvarsberedningen, en lång rad utredningar och regeringen är i full färd med detta.

Krisberedskapen i vårt land har försummats under lång tid när Sverige låtit sig invaggas i tron på evig fred. Det är ett sent men nödvändigt uppvaknande från den troskyldiga slummer som präglat synen på kriser och krig under lång tid. Med krig i vårt närområde och stor osäkerhet om utvecklingen med ett kraftigt försämrat säkerhetsläge går det inte längre att fortsätta snooza.

Det civila försvaret, inklusive vår förmåga att hantera kriser i fred, är en central del av Sveriges totalförsvar. Samhällets krisberedskap är också något som berör och engagerar invånarna.

Totalförsvaret utgörs till och med ytterst av befolkningen i Sverige. Alla och envar har en roll att fylla. Men regering, riksdag, statliga myndigheter, kommuner och regioner måste förstås organisera och skapa förutsättningar för en god förmåga att hantera kriser. Det är en central del av det gemensammas ansvar i samhällskontraktet med invånarna.

Jag vill också peka på att näringslivet, frivilligorganisationerna, arbetsmarknadsorganisationerna, trossamfunden, kulturlivet, föreningslivet och förstås de enskilda människorna är viktiga aktörer i fråga om vår förmåga att möta kriser. Det har vi sett prov på många gånger.

Många av förslagen i motionerna som vi diskuterar i dag är vällovliga och tar sikte på sådant som redan har tagits till vara på olika sätt eller som diskuteras i de pågående processerna.

En lång rad förslag har presenterats i stor politisk enighet genom Försvarsberedningen. Jag förväntar mig förstås att flera av de förslagen kommer att återkomma till riksdagen för beslut.

Försvarsberedningen har i sin rapport Kraftsamling analyserat behovet av att stärka det civila försvaret. Rapporten inleds med orden ”Det är tid för handling!”. Det är precis vad det är. Ett totalförsvar som utgår från de krav som höjd beredskap och krig ställer kommer att bidra till att förstärka också den fredstida krisberedskapen.

Det civila försvaret ska därför göras redo att möta de största påfrestningarna. För det krävs ett omfattande arbete. Där är prioriteringar helt nödvändiga.

Fru talman! Som vi har hört tidigare i debatten har regeringen i dag presenterat nya satsningar på det civila försvaret. Det är kompletterande punktinsatser som presenterats för innevarande år. Det handlar om att höja tempot ytterligare i arbetet med bland annat cybersäkerhet, SOS Alarm, sjukvård, transportinfrastruktur, skyddsrum och statliga förstärkningsresurser. Det satsas 385 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för innevarande år. Det är satsningar som är viktiga, men de möter förstås bara en liten del av de stora behov som finns och som måste hanteras över tid.

Försvarsberedningen har i rapporten Kraftsamling, som jag nämnde tidigare, gjort bedömningar av de behov som finns och hur det civila försvaret kan utvecklas med utgångspunkt från bland annat lärdomar från Ukraina.

Det finns behov av att utveckla och forma ledning i det civila försvaret och även i det ekonomiska försvaret. Försörjningsberedskapen och cybersäkerheten behöver stärkas. Och de krav som digitaliseringen medför behöver mötas. Det gäller även räddningstjänsten, skydd av civilbefolkningen och förstås hälso- och sjukvården. Men det gäller även kulturlivet, omhändertagandet av kulturarvet och inte minst skolans och förskolans roll samt en lång rad andra områden.

Detta leder, som alla förstår, också till behov av stora resurstillskott och ett konkret och målmedvetet utvecklingsarbete. Jag förväntar mig att regeringen i kommande budgetarbete kommer att ta höjd för det på både kort och lång sikt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)