Herr talman! Vänsterpartiet har under lång tid pekat på riskerna med nedmonteringen av den svenska välfärden.
Privatiseringar, vinstjakt och krav på ekonomisk effektivitet inom äldreomsorgen har resulterat i många timvikarier, lägre bemanning, hög personalomsättning och sämre löner. Äldre ses inte som individer med egna behov utan som enheter i en redan underfinansierad välfärd som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägarna i privata företag.
På grund av att regeringen inte tillför tillräckligt mycket i statsbidrag till kommunerna sker det nedskärningar över hela landets äldreomsorg som innebär att äldreomsorgen just nu befinner sig i kris.
Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder.
Givet att antalet personer över 80 år kommer att öka kraftigt är det av vikt att vidta åtgärder nu för att ha beredskap för kommande behov av såväl medicinsk kompetens som tillräckligt antal anställda.
Utan en utbyggd äldreomsorg faller det på anhörigas lott att ta ett ökat ansvar, och det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade både bland personal och bland dem som tar ett stort ansvar för äldre familjemedlemmar. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är därför en förutsättning för ett jämställt samhälle.
Ändå har knappt någon av observationerna eller något av påpekandena och förslagen i Coronakommissionens drygt 300 sidor långa rapport om äldreomsorgen under pandemin lett till åtgärder från regeringen och Sverigedemokraterna. Det innebär att äldreomsorgen befinner sig i ett minst lika utsatt tillstånd som före pandemin och därför är lika exponerad för nya kriser.
Därför har Vänsterpartiet kallat äldreminister Anna Tenje till socialutskottet på grund av regeringens nedprioritering av äldreomsorgen. För att få till en bra äldreomsorg för våra äldre och en bra arbetsplats för våra anställda som ger vård och omsorg krävs ett politiskt ledarskap som regeringen och Sverigedemokraterna enligt Vänsterpartiet inte visar i frågan.
För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser. Livskvalitet för brukare och välbefinnande för anställda ska kosta. Vänsterpartiet har därför konsekvent budgeterat för statsbidrag som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har efterfrågat och mer därtill för att utveckla verksamheterna mer.
Grundbemanningen måste vara tillräcklig för att kunna ge en vård och omsorg av god kvalitet, samtidigt som anställda ska ha tid till kompetens- och yrkesutveckling på arbetstid. Detta gynnar både brukare och personal. Det ska vara en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, inte minst vad gäller vård och behandling av demenssjuka.
Att medarbetarna har möjlighet till kontinuerlig kompetens- och yrkesutveckling är en del i att skapa attraktiva jobb, vilket behövs för att trygga en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning. I dag saknas bindande nationella bemanningsriktlinjer.
Kommunal har listat förslag på nationella bemanningsriktlinjer som innefattar krav på 1) ett lägsta antal heltidsanställda per äldre, 2) att 90 procent av personalen ska vara tillsvidareanställd, 3) att heltidsarbete ska vara norm och 4) att 100 procent av personalen ska vara yrkesutbildad inom vård och omsorg eller under utbildning. Vänsterpartiet menar att sådana nationella bemanningsriktlinjer är nödvändiga för att stärka äldreomsorgens kvalitet och öka jämlikheten mellan Sveriges alla kommuner.
Vänsterpartiet vill också ha en hållbar arbetsmarknad, där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Kortare arbetstid – en generell arbetstidsförkortning – med bibehållen lön vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling, tillsammans med möjligheten att påverka sin egen arbetsmiljö och begränsningen av delade turer.
Vänsterpartiet anser också att den svenska äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård och omsorg efter behov – för paragrafen efterlevs inte i dag. Äldre får vänta länge på att flytta till äldreboenden i förhållande till deras behov och återstående livslängd. Det innebär att många har en lång väntan innan de kan få den vård och omsorg de behöver.
Ett annat exempel är aktiviteter på äldreboenden, som också spelar roll för de äldres välbefinnande och där ett samband finns när det gäller ängslan, oro och ångest. På äldreboenden med regelbundna aktiviteter upplever brukare färre besvär av ängslan, oro eller ångest jämfört med på äldreboenden som sällan eller aldrig erbjuder aktiviteter. Även möjlighet till utomhusvistelse påverkar äldres välmående.
Goda måltider och måltidslösningar kan förutom att det förebygger undernäring hos äldre även vara ett verktyg för att skapa sociala sammanhang och bryta ensamhet.
Det måste gå att lita på äldreomsorgen, både för dem som behöver stöd, vård och omsorg och för deras anhöriga men även för personalen, som behöver goda arbetsförhållanden. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med en skrivelse om hur äldreomsorgen har utvecklats efter pandemin samt redogöra för de identifierade behoven. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.