Fru talman! Vi behandlar nu försvarsutskottets betänkande 7, som handlar om något så viktigt som samhällets krisberedskap. Den hör också ihop med det civila försvaret. Som redan har påpekats här hänger detta alltså ihop, för om vi har beredskap att klara krig har vi också betydligt större förutsättningar att klara kriser.

När det gäller civilt försvar vill jag lyfta fram att vi har mycket att lära från Finland. Det är också någonting som tas upp i Försvarsberedningens rapport om det civila försvaret, som kom före jul.

Finland var ett av mycket få länder som inte drog ned på vare sig det militära eller det civila försvaret efter kalla krigets slut. I Finland brukar de ibland när de vill vara vänliga mot oss i Sverige säga att de lärde sig civilt försvar av Sverige. Men Finland lade alltså inte ned det civila försvaret. Här har vi mycket att hämta hem och lära oss om hur de organiserar sig där. Det gäller även sådana saker som att kunna lagra livsmedel, drivmedel och mediciner. Finland har en bättre resiliens.

Det är i hög grad sådant här det handlar om, fru talman. Vi måste ha bättre förmåga att klara oss i kriser. Jag tror att detta delvis beror på att Sverige har varit förskonat från krig under lång tid. Det är förfärligt när ett land blir krigsskadat, men det kan också bli fredsskadat. Lite av detta har vi i vårt land; vi har tänkt att krig och allvarliga säkerhetspolitiska kriser är någonting som är långt borta och har därför dragit ned beredskapen, tillsammans med våra grannländer.

Nu är vi i en situation där vi förstår att det säkerhetspolitiskt skärpta läge som råder kommer att gälla i överskådlig framtid. Som vi pratade om i den förra debatten är det viktigt att vi lyfter fram de militära utmaningarna, betalar för dem och stärker försvaret på det sätt som behövs. Men, fru talman, det civila försvaret är också viktigt. Det här är två sidor av samma mynt.

Jag vill ta upp en specifik fråga, som handlar om skogsbrandsbekämpning. Här har vi smärtsamma erfarenheter. Jag tillhör dem som har haft förmånen att sitta i riksdagen i många år. Jag var med här 2014 och 2018, då vi hade de stora bränderna. Det visade sig, fru talman, att beredskapen inte fanns där. Det blev särskilt tydligt 2014. Det var smärtsamt att se att Sverige, som tillsammans med Finland är det land som har mest skog i Europa, var nere på knä väldigt snabbt. Tack och lov fick vi hjälp från Europa. Det kom brandmän lite varstans ifrån. Vi fick hjälp från Norge med helikoptrar, för det visade sig att vi hade alldeles för dålig beredskap när det gäller dessa.

Sedan dess har det skett en förbättring, som vi påpekar här. Det görs upphandlingar från MSB av helikoptrar, och det är viktigt.

Jag vill ändå påminna om något jag har fört fram vid många tillfällen: Det finns en myndighet med statliga helikoptrar som lystrar till namnet Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket finns, som kammaren säkert känner till, to this very hour på fem ställen i vårt land. Spridningen över landet är bra, och Sjöfartsverket har bra helikoptrar som har kostat jättemycket för skattebetalarna. De är typgodkända för att ha en krok under sig, så de skulle kunna hjälpa till om det värsta händer. Det har funnits tillfällen, exempelvis i Visby på Gotland, då en skogsbrand bröt ut. Då stod denna helikopter där men kunde inget göra.

Så kan vi inte ha det. Vi har kommit en bit på väg, och det är bra. Men, fru talman, det finns fortfarande brister. Vi måste ta detta på allvar så att vi kan använda statens resurser på det sätt som de förtjänar. På det viset är vi bättre förberedda både för skogsbränder och vid andra tillfällen.

Detta kommer att vara en del av Försvarsberedningens rapport, som kommer om två veckor. Där kommer vi också att lägga fast, förhoppningsvis i enighet, de satsningar som behövs för det civila försvaret och även de satsningar som hör samman med det vi pratar om i dag, nämligen samhällets krisberedskap.